Alf Rolfsen, född 28 januari 1895 i Kristiania (Oslo), död 10 november 1979 i Oslo, var en norsk målare, tecknare och konstskribent.
Rolfsen var son till läseboksredaktören Nordahl Rolfsen, och växte upp i Kristiania. Efter studentexamen 1913 studerade han vid Konsthögskolan i Köpenhamn 1913-1916 under Viggo Brandt och Peter Rostrup Boyesen.
Rolfsen anses vara en av de ledande konstnärerna inom den moderna monumentalmålningen och fresker i Norge. Intryck av kubismen och den italienska renässansens freskokonst smälter samman i hans stramt komponerade fresker med storformig modellering och distinkt teckning. Han målade dessutom stafflibilder, mest figurkompositioner och grupporträtt, som enbart de skulle ge honom en framträdande plats i norska konsthistorien, och han var också en betydande konstförfattare. Rolfsen gjorde studieresor till Paris, Italien, Spanien, Grekland och Tyskland.
Som ett huvudverk kan nämnas dekoration av Oslos Nya Krematorium (vid Västra kyrkogården) (1937). Andra verk inkluderar Telegrafbyggnadens expeditionshall, Oslo (1922), Hantverks- och Industriföreningens festvåning (1924-1926), Hersleb skola (1927), Festvåning i Oslo stadshus (1938-1950), Stiklestads kyrka, Haugesund Stadshus (1954) och Hansabryggeriet i Bergen (1967).
En studie av höger sidovägg i krematoriet hänger i Nasjonalgalleriet i Oslo och han är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[1]. Rolfsen illustrerade också barnböcker.
Rolfsen tilldelades
År 1937 utsågs han till riddare av Nordstjärneorden och 1955 till kommendör av St. Olavs-orden.
|