Anna Bugge-Wicksell | |
| |
Född | 17 november 1862[1][2][3] Egersund[4][2], Norge |
---|---|
Död | 19 februari 1928[1][2][3] (65 år) Danderyds församling[3], Sverige |
Begravd | Norra begravningsplatsen[1] kartor |
Medborgare i | Norge och Sverige |
Utbildad vid | Hartvig Nissens skole ![]() |
Sysselsättning | Jurist, diplomat, rösträttsaktivist |
Befattning | |
Ordförande för Norsk Kvinnesaksforening (1888–1889) Stadsfullmäktigeledamot, Lunds stad (1913–1916)[5][6] | |
Partner | Knut Wicksell[7] |
Barn | Sven Wicksell (f. 1890) |
Släktingar | Kitty Bugge (syskon) |
Redigera Wikidata |
Anna Margrethe Kristine Wicksell-Bugge, född 17 november 1862 i Egersund, död 1928 i Stockholm, var en norsk-svensk politiker, jurist, diplomat och feminist, verksam i både Norge och Sverige.
Anna Bugge Wicksells ursprungliga namn var Anna Bugge och hon är känd under det namnet i Norge. Tilläggsnamnet "Wicksell" tog hon från sin relation med nationalekonomen Knut Wicksell. Bugge och Wicksell gifte sig inte och tillkännagav sitt samvetsäktenskap i en tidningsannons den 15 juli 1889 att de var "förenade", vilket väckte anstöt.[8][9] Tillsammans fick de två barn, varav ett avled i ung ålder. De tog därtill in ett fosterbarn.[9]
Anna Bugge Wicksell avlade filosofie kandidatexamen i Kristiania år 1886 och juris kandidatexamen vid Lunds universitet år 1911.
År 1913 valdes hon in i Lunds stadsfullmäktige på en särskild kvinnolista. Hon var ledamot där fram till 1918 då hon flyttade till Mörby varpå hon blev ledamot i Danderyds stadsfullmäktige.
Anna Bugge Wicksell var framträdande i fredsrörelsen och kvinnorörelsen i såväl Norge och Sverige. I Norge var hon ordförande i Norsk Kvinnesaksforening 1888–1889. I Sverige var hon från 1898 aktiv i Sveriges Kvinnliga Fredsförening och från 1921 inom Svenska Kvinnors Medborgarförbund.[9][8] Hon blev 1921 ordförande i Svenska kommittén för internationellt rösträttsarbete.[10]
År 1920 utsågs Anna Bugge Wicksell till svensk delegat i det då nybildade Nationernas förbund. Hon var en av blott tre kvinnliga delegater i generalförsamlingen, alla från Skandinavien.[9] År 1921 blev hon, som enda kvinna, utsedd till ledamot av förbundets mandatkommission.[9][8]