| Anthidium emarginatum | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Ullbin Anthidium |
| Undersläkte | Anthidium sensu stricto[1] |
| Art | Anthidium emarginatum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anthidium emarginatum | |
| Auktor | (Say, 1824) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Anthidium emarginatum[2][3] är en biart som först beskrevs av Thomas Say 1824. Anthidium emarginatum ingår i släktet ullbin och familjen buksamlarbin.[4][5] Inga underarter finns listade.[4]
Som de flesta ullbin är Anthidium emarginatum tecknad i svart med gula markeringar (band), men speciellt för honorna varierar färgerna betydligt. I södra delen av utbredningsområdet är de gula markeringarna ofta klara och vitt utbredda, medan i norra delen de gula markeringarna är blekare och inte lika framträdnande. I söder har arten dessutom ofta en gul munsköld i stället för svart. Hanen känns igen på att han har en hårborste på bakkroppens undersida; även hårborsten är variabel i färgen, från mörkröd till nästan helt svart.[6]
Arten är en generalist vad gäller näringsväxter och besöker blommande växter från flera olika familjer, som korgblommiga växter, strävbladiga växter, ärtväxter, blågullsväxter samt slideväxter.[1] Åtminstone i Kalifornien tycks den dock favorisera facelior ur familjen strävbladiga växter. Arten föredrar bergsterräng.[6]
Anthidium emarginatum är solitär, det vill säga icke samhällsbildande; varje hona sörjer själv för avkomman. Som vanligt bland ullbina klär honan larvcellerna med växthår, bland annat från tistlar.[6]
Utbredningsområdet omfattar huvudsakligen västra Nordamerika[7] från British Columbia i Kanada till Washington och Kalifornien i USA samt österut till Nebraska och Kansas[6].