Boberg studerade vid missionsskolan i Kristinehamn åren 1879-1882 och var sedan predikant i Mönsterås missionsförening 1882-1889. Han försörjde sig dock främst som slöjdlärare. Boberg var också redaktör för tidningen Sanningsvittnet, 1889–1916. Han gav ut sina egna böcker och diktverk på tidskriftens förlag, och köpte tidningen 1894. Han var predikant vid Florakyrkan i Stockholm 1890-1892 och Immanuelskyrkan i samma stad 1892-1909. Boberg var ledamot av Svenska missionsförbundets styrelse 1897–1902, men avgick för att inte behöva ta ställning mellan Missionsförbundets två ledare Paul Peter Waldenström och E.J. Ekman. Den senare var Bobergs gamla lärare vid Missionsskolan. [9]
Carl Boberg var 1912–1931 riksdagsman. Från 1921 var han även statsrevisor.[9] Till skillnad från många av de frikyrkliga ledarna som var frisinnade och liberaler, gick Boberg i en allt mer konservativ riktning och ställde upp för Allmänna valmansförbundet.[9][10] I riksdagens presentationsmaterial som gavs ut i samband med 100-årsjubileet av kvinnlig rösträtt framhålls att Boberg argumenterade mot kvinnlig rösträtt. Han ska ha sagt att "kvinnor, om de valdes till riksdagsledamöter, skulle skymma sikten i möteslokalerna med sina bredbrättade hattar. Dessutom, anförde han, utgjorde de vassa hattnålarna ett vapen, varför kvinnor med hattnålar var otänkbara som parlamentariker."[11]
Likt många högermän var Boberg tydligt tyskvänlig under 1930-talet. I en recension av Harry Netzells "Då brister själen ut... En biografi om Carl Boberg" diskuterar dock lokalhistorikern Jonny Nilsson hur nära nazismen Boberg stod. Att vara tyskvänlig var knappast ovanligt, konstaterar Nilsson, men menar också att Boberg förekommer i dagspress med uttalandet som kan ses som att han förespråkar diktatur för att mota socialism och konservatism. Nilsson påstår att Boberg också hyllar Paul von Hindenburg, Adolf Hitler och Franz von Papen, och att det är oklart om och i så fall när han tog avstånd från nazismen.[10]
Carl Boberg skrev flera religiösa sånger, varav O store Gud är den mest kända. Denna är för övrigt den enda svenska sång som sjungits in av Elvis Presley. Sången är en naturromantisk beskrivning av Guds skapelse, som i varje refräng mynnar ut i att sångförfattaren känner lust att ropa ut att Gud är stor. Den skrevs efter att Boberg upplevt ett åskoväder vid Kalmarsund.[12]
^Mönsterås gamla kyrkogård Mönsterås församling, Växjö stift, Kalmar län : Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Växjö stift 2006, läs online, läst: 21 november 2023, ”Av de mersärpräglade kan dock nämnas vården över familjen Boberg som består av en ängel i marmorpå en sockel av granit. Carl Boberg föddes 1859 i Mönsterås. Han var verksam somslöjdlärare, predikant och riksdagsman.”.[källa från Wikidata]
^ [abc] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 31, läs onlineläs online, läst: 28 februari 2022.[källa från Wikidata]
Winstanley, Albert E.; Fisher, Graham A. (red), red (1995) (på engelska). Favourite Hymns of the Church. Aylesbury, Buckinghamshire, England: Eye-Opener Publications. ISBN 0-9514359-1-4