Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Earl Doherty | |
Född | 1941[1] |
---|---|
Medborgare i | Kanada |
Sysselsättning | Författare, historiker |
Webbplats | jesuspuzzle.com |
Redigera Wikidata |
Earl J. Doherty, född 1941, är en författare bosatt i Kanada där han avlagt en Bacherlor of Art-examen i antikens historia och klassiska språk. Han har inriktat sina studier på framför allt kristendomens uppkomst och Jesusgestalten, vilken han anser vara en rent mytisk gestalt. Doherty har bland annat utgivit böckerna The Jesus Puzzle (1999) och Jesus: Neither God Nor Man (2009).
Det centrala i Dohertys föreställning är hans beskrivning av Jesus som en mytisk person konstruerad i antikens miljö och beskriven i Nya Testamentet. Doherty är således anhängare av den så kallade ahistoriska hypotesen, vilken även kallas mytteorin. Paulus brev och andra brev i Nya Testamentet är viktiga i Dohertys studier. Evangelierna tillkom enligt Doherty efter de paulinska breven. Han menar att kristendomen uppkom ur ett platonskt synsätt, med världen uppdelad i högre och lägre sfärer, samt enligt en judisk föreställning om en gudomlig Son (sedermera omnämnd Jesus Kristus, den smorde frälsaren) som likt Visheten (Sophia) är en emanation av Gud, som stiger ned för att förklara den komplicerade gudomen för mänskligheten. I en lägre sfär, köttets sfär (grekiska kata sarka, i eller enligt köttet), närmare jorden än de högre belägna gudomliga sfärerna, genomförde Jesus Kristus sitt blodsoffer (som Doherty menar beskrivs i Hebreerbrevet) och genomborrades av demonerna (grekiska archontes, härskare och enligt Doherty åsyftande lägre andemakter), för att frälsa mänskligheten. Detta anser Doherty är det Paulus åsyftar då han talar om Jesu korsfästelse och död.
Doherty avvisar det fåtal ställen i de nytestamentliga breven där hänvisningar till historiska skeenden i Jesu liv tillsynes förekommer, såsom skrivna efter Paulus tid. Detta gäller exempelvis uppgiften att judarna dödade Jesus (1 Thess 2:14–15) som Doherty anser vara ett senare kristet tillägg till Första Thessalonikerbrevet, eller omnämnandet av Pontius Pilatus i Första Timotheosbrevet 6:13, där Doherty anser hela brevet vara tillkommet senare. Likaså anser Doherty att Jesusomnämnandena hos Josefus är senare gjorda kristna tillägg och att även omnämnandet av Kristus hos Tacitus kan vara senare tillägg, men att denne i vilket fall inte ger ett från kristna oberoende bevittnande av Jesus som historisk person. Då Paulus i första Korinthierbrevet talar om att Jesus visade sig (grek. opthe enligt Doherty, att bli synlig för, att uppenbara sig för, att bli sedd av) för Kefas med flera, menar Doherty att detta åsyftar andliga uppenbarelser av den gudomlige Kristus. Detta stöds, anser Doherty, bland annat av att Paulus själv räknas upp bland dem som Jesus visade sig för, trots att han normalt inte anses ha träffat Jesus medan denne var i livet. Den andlige Jesus som Paulus ska ha trott på, ska i senare föreställningar ha utvecklats till en historisk person, menar Doherty. Och hos bland andra Ignatios av Antiochia finner man ett mellanting, där alla legender ännu ej hunnit utvecklas.[2].