Edward Marjoribanks, 2:e baron Tweedmouth | |
Född | 8 juli 1849[1][2] London |
---|---|
Död | 15 september 1909[1][2] (60 år) Dublin |
Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Utbildad vid | Christ Church College |
Sysselsättning | Politiker[3], barrister[4] |
Befattning | |
Ledamot av Kronrådet Ledamot av London County Council Kronrådets lordpresident Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Berwickshire (1880–1885)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament Storbritanniens 23:e parlament, Berwickshire (1885–1886)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament Storbritanniens 24:e parlament, Berwickshire (1886–1892)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 25:e parlament Storbritanniens 25:e parlament, Berwickshire (1892–1894) Ledamot av Brittiska överhuset (1894–1909) Ledamot av Brittiska överhuset (1894–1909) Lordsigillbevarare (1894–1895) Kansler för hertigdömet Lancaster (1894–1895) Förenade kungarikets marinminister (1905–1908) | |
Politiskt parti | |
Liberal Party | |
Maka | Fanny Marjoribanks, Baroness Tweedmouth (g. 1873–)[6][7] |
Barn | Dudley Marjoribanks, 3rd Baron Tweedmouth (f. 1874)[8][6] |
Föräldrar | Dudley Marjoribanks, 1st Baron Tweedmouth[6] Isabella Hogg[8][6] |
Släktingar | Ishbel Hamilton-Gordon (syskon)[6] |
Redigera Wikidata |
Edward Marjoribanks, 2:e baron Tweedmouth, född den 8 juli 1849, död den 15 september 1909 i Dublin, var en brittisk politiker.
Han var son till Dudley Marjoribanks, 1:e baron Tweedmouth och far till Dudley Marjoribanks, 3:e baron Tweedmouth.
Marjoribanks var 1880–1894 liberal medlem av underhuset, ärvde 1894 sin fars titel (baron Tweedmouth) och plats i överhuset. Åren 1892–1894 var Tweedmouth parlamentssekreterare vid skattkammaren och liberalernas förste "inpiskare", 1894–1895 i ministären Rosebery lord privy seal och kansler för hertigdömet Lancaster.
Från december 1905 till april 1908 var Tweedmouth förste amiralitetslord i ministären Campbell-Bannerman. I februari 1908 erhöll han ett privatbrev från kejsar Vilhelm II om Tysklands och Storbritanniens flottpolitik, och ogrundade rykten om, att brevet skulle ha påverkat ministärens flottpolitik, vållade i mars åtskillig uppståndelse samt försvagade Tweedmouths ställning. Han blev i april samma år lordpresident i Asquiths ministär och utträdde på grund av svår sjukdom i september samma år ur ministären.