Jonas Eliel Löfgren, född 15 mars 1872 i Öjebyn i Piteå socken, död 8 april 1940 i Stockholm, var en svensk advokat, politiker (liberal), utrikesminister och justitieminister.
Löfgren var riksdagsledamot i första kammaren för Stockholms stads valkrets 1910–1911 och sedan i andra kammaren för Stockholms stads andra valkrets 1918–1921. Därefter satt han i första kammaren för Stockholms och Uppsala läns valkrets under 1922, i andra kammaren för Stockholms stads valkrets 1925–1928 och slutligen i första kammaren för Stockholms stads valkrets 1930–1937.
Löfgren var justitieminister 1917–1920, utrikesminister 1926–1928, partiledare för Sveriges liberala parti 1923–1930 samt ordförande för liberala riksdagspartiets riksdagsgrupp 1925–1929 samt 1930–1935. Han deltog i Ådalskommissionen som utredde Ådalshändelserna 1931 och har skrivit en dokumentärroman om Östervålamordet 1896 som utreddes när han satt ting i rätten under den första utredningen.[5]
Löfgren var son till kyrkoherde Jonas Löfgren och Johanna Amanda, född Norberg. År 1909 gifte han sig med Maria Leche.[6] Makarna är gravsatta vid Norra krematoriet på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[7]
Företrädare: Steno Stenberg |
Sveriges justitieminister 1917–1920 |
Efterträdare: Östen Undén |
Företrädare: Carl Gustaf Ekman Frisinnade landsföreningens partiledare |
Sveriges liberala partis partiledare 1923–1930 |
Efterträdare: Ernst Lyberg |
Företrädare: Erik Nilson |
Liberala riksdagspartiets partiledare 1925–1929 |
Efterträdare: Mauritz Hellberg |
Företrädare: Östen Undén |
Sveriges utrikesminister 1926–1928 |
Efterträdare: Ernst Trygger |
Företrädare: Mauritz Hellberg |
Liberala riksdagspartiets partiledare 1930–1935 |
Efterträdare: Gustaf Andersson Folkpartiets partiledare |
|