Engelbert Bertel-Nordström

Engelbert Bertel-Nordström
Född19 april 1884[1][2]
Helsingfors[1]
Död22 augusti 1967[1] (83 år)
Hägerstens församling[3]
Medborgare iFinland
Utbildad vidAalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur
SysselsättningMålare[3]
MakaNinnan Santesson
(g. 1917–1928)[3]
Margareta Högfors
(g. 1934–1939)
BarnLena Santesson-Carlson (f. 1918)
Redigera Wikidata

Gustav Adolf Engelbert Bertel-Nordström, född 19 april 1884 i Helsingfors, död 22 augusti 1967 i Stockholm, var en finlandssvensk målare, illustratör och skulptör.

Han var son till gårdsägaren Gustaf Edvard Engelbert Nordström och Josefina Olivia Linroos samt gift första gången 1917–1928 med Ninnan Santesson och andra gången 1934–1939 med Margareta Högfors.

Bertel-Nordström arbetade till en början som kontorist och blev efterhand anlitad som illustratör för tidningar och tidskrifter i Finland och Sverige. Som konstnär var han autodidakt och bedrev självstudier under studieresor till bland annat Köpenhamn, Paris, Dresden, Florens och Venedig. Han var huvudsakligen verksam i Sverige sedan 1915 i bland annat Stockholm och Båstad.

Separat ställde han ut första gången i Stockholm 1915 och deltog därefter i ett stort antal samlingsutställningar. Tillsamman med sin fru Ninnan Santesson ställde han ut i Stockholm 1917[4]. Som före detta brottare var han en av initiativtagarna till föreningen Konsten i sporten och var föreningens ordförande 1943-1946. Han var utställningskommissarie vid den svenska konstutställningen vid Olympiska spelen i Berlin 1936 samt en av Optimistgruppens aktivare medlemmar.

Hans konst består av ett romantiskt måleri med västkusthav, klippor, bisarra clownbilder, dramatiska porträtt och landskapsmotiv från stockholmstrakten samt illustrationer. Som skulptör debuterade han med en utställning i Falun 1951 med ett tiotal porträtt och figurstudier i terrakotta och brons. För teatern utförde han bland annat scenbilder till Leo Tolstojs Det levande liket och Frank Wedekinds Erdgeist.

Bertel-Nordström är representerad vid Nationalmuseum,[5] Moderna museet,[6] Göteborgs konstmuseum, Malmö museum, Jämtlands museum, Norrköpings konstmuseum,[7] Hudiksvalls museum, Länsmuseet Gävleborg [8] samt på Ateneum i Helsingfors.[9]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Scenografi

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1921 Det levande liket
Živoj trup		 Lev Tolstoj Alexander Moissi Blancheteatern
1922 Lulu
Erdgeist		 Frank Wedekind Maria Orska Blancheteatern
1926 I fruntimmersveckan, revy
Gran Willi Wells Södermalmsteatern[10]
Farliga kvinnor
Gran Södermalmsteatern[11]
Kärlek och boxning, revy
Gran Willi Wells Södermalmsteatern[12]
Go'dag go'dag, revy
John Botvid Södermalmsteatern[13]
1927 Fästmanssoffan, revy
Gran Södermalmsteatern[14]
Kärlekskarusellen, revy
Bejve & C:o Willi Wells Södermalmsteatern[15]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] RKDartists, RKDartists-ID: 462123, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Artists of the World konstnärs-ID: 10121305.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] G Paulina (Ninnan) Santesson, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6357, läst: 19 januari 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libris
  5. ^ Engelbert Bertel-Nordström i Nationalmuseums samlingar
  6. ^ Moderna museet
  7. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 26 mars 2020 
  8. ^ Länsmuseet Gävleborg
  9. ^ Ateneum
  10. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 7. 26 augusti 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-08-26/230/7. Läst 2 augusti 2015. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 19. 1 oktober 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-10-01/266/19. Läst 30 december 2015. 
  12. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 14. 25 november 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-25/321/14. Läst 30 december 2015. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 23. 17 december 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-12-17/343/23. Läst 30 december 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 12. 4 mars 1927. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1927-03-04/61/15. Läst 31 december 2015. 
  15. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 15. 6 april 1927. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1927-04-06/93/15. Läst 30 december 2015. 
Auktoritetsdata