Ericsson Mobile Platforms

Ericsson Mobile Platforms AB (EMP)
Ericsson Mobile Platforms Prototypes.jpg
Prototyper från Ericsson Mobile Platforms: Wallentina, Wakaba, Futaba, S335
HuvudkontorSverige Sverige
NyckelpersonerTord Wingren, Sandeep Chennakeshu,[1] Robert Puskaric[2]
Historik
Grundat2001
Gick upp iST-Ericsson
Avknoppat frånEricsson Mobile Communications (ECS)
Upplöst2009
Struktur
ModerbolagEricsson

Ericsson Mobile Platforms AB var ett dotterbolag i Ericssonsfären, inriktat på utveckling och tillverkning av plattformar för mobiltelefoner. Plattformarna innebar att man bedrev fabrikslös halvledarproduktion, programvaruutveckling för inbyggda system och utformning av dokumentation och referensdesigner för mobiltelefoner. Det största kontoret fanns i Lund.

Till en följd av telekomkrisen i början av 2000-talet blev Ericsson Mobile Communications olönsamt och delades i två delar varav den ena delen slogs samman med Sony och bildade Sony Ericsson Mobile Communications med inriktining på produktutveckling av mobiltelefoner för konsumentmarknaden.[3]

Den andra delen av Ericsson Mobile Communications bildade vid samma tillfälle plattformsbolaget Ericsson Mobile Platforms (EMP). Några av kunderna var Flextronics, HTC, LG, NEC, Sagem, Sharp och naturligtvis Sony Ericsson. Huvudfokus inom detta bolag kom att ligga på utveckling av en mobilplattform för tredje generationens mobiltelefoni, UMTS.[4]

År 2004 hade EMP 14 olika kunder och 23 olika pågående projekt, 10 olika WCDMA/GPRS-telefoner samt 2 EDGE-telefoner och över 40 GPRS-telefoner hade lanserats på företagets plattformar. Företaget uppgav sig behärska 30% av världsmarknaden för telefoner med WCDMA (UMTS) genom att leverera plattformar till 6 av de viktigaste telefontillverkarna.[5][6]

I slutet av 2004 avvecklades Ericsson Technology Licensing, och valda delar av företaget gick upp i Ericsson Mobile Platforms.[7]

Den 3 oktober 2008 visade företaget upp en handhållen prototyp för LTE (fjärde generationens mobiltelefoni). Vid tillfället uppgavs att företaget beräknade ha denna teknologi på marknaden omkring år 2011.[8]

Företaget existerade i 8 år, men den 12 februari 2009 meddelade Ericsson att bolaget Ericsson Mobile Platforms skulle slås samman med STMicroelectronics mobilplattformbolag ST-NXP Wireless, och därigenom bildades det nya samägda bolaget ST-Ericsson där Ericsson och ST Microelectronics ägde 50% vardera.[9] Det samarbetet sprack år 2013 och utvecklingen av fullständiga mobiltelefonplattformar avslutades. En viss utveckling av modem för LTE överfördes till Ericsson Modems, som dock lades ner i slutet av 2014 och i och med det avvecklades även alla radiomodemprodukter.

Produkter

[redigera | redigera wikitext]

Bolaget tog över de interna plattformar som funnits i det tidigare företaget Ericsson Mobile communications under namn som Sandra, Jane osv, och utvecklade en serie plattformar direkt knutna till vissa specifika radiostandarder:[10][11]

Plattform Introducerad Arkitektur Radiotyp Användes i Ref
G100 ? A0 GSM/GPRS [4][11]
G200 "Cobalt" ? A1 GSM/GPRS [11]
G250 ? A1 GSM/GPRS [4]
G300 "Cerium" ? A1 GSM/GPRS [11]
E100 "Copper" ? A1 EDGE+GSM/GPRS [11][4]
E150 ? A1 EDGE [4]
E200 2005 A1 EDGE+GSM/GPRS [4]
U100 "Platinum" 2002 A1 UMTS Sony Ericsson Z1010 [4][12][10][11]
U250 ? A1 UMTS Sony Ericsson K800 [4][10]
U300 2006 A2 UMTS, EDGE, GSM/GPRS [4]
U350/U360 ? A2 HSDPA, UMTS, EDGE, GSM/GPRS Sony Ericsson Z750 [4][10]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Ericsson Unit Names New President; Sandeep Chennakeshu will lead the phonemaker's Mobile Platforms division”. Arkiverad från originalet den 8 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160308235256/https://business.highbeam.com/137376/article-1G1-98548687/ericsson-unit-names-new-president-sandeep-chennakeshu. Läst 10 december 2012. 
  2. ^ ”Ericsson appoints new Regional Head”. Arkiverad från originalet den 30 september 2012. https://web.archive.org/web/20120930092954/http://www.ericsson.com/news/100630_regional_head_244218601_c. Läst 10 december 2012. 
  3. ^ ”Ericsson - press release”. Cision Wire. Arkiverad från originalet den 14 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090714192445/http://www.cisionwire.com/ericsson/sony-ericsson-mobile-communications-established-today. Läst 1 oktober 2001. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j] Mikael Kornby (2005). ”The EMP Story”. Ericsson Review (Ericsson AB) (1). Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304201456/http://www.ericsson.com/az/res/thecompany/docs/publications/ericsson_review/2005/2005013.pdf. Läst 7 april 2012.  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ ”2.3 Ericsson Mobile Platforms”. Ericsson Mobile Platform U250 Survey. Lund: Ericsson Mobile Platforms AB. 2005. sid. 30, 33. LZT 108 7184 Uen Rev A 
  6. ^ Annual Report 2004. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 6, 16. http://www.ericssonhistory.com/Global/ericsson_annual_reports/ericsson_ar2004_complete_en.pdf 
  7. ^ ”Ericsson is Not Walking Away From Bluetooth”. Ericsson Technology Licensing. 1 september 2004. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2004. https://web.archive.org/web/20041011090423/http://www.ericsson.com/bluetooth/news/inthepress/default.asp?action=spec&id=629. Läst 10 augusti 2013. 
  8. ^ Johan Wessman (3 oktober 2013). ”Vägen mot framtiden”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/vagen-mot-framtiden/. Läst 20 mars 2013. 
  9. ^ ST-Ericsson born as wireless-semiconductor industry leader
  10. ^ [a b c d] EMP Inside Out. Lund: Ericsson AB. 2007 
  11. ^ [a b c d e f] ”2 Overview of Ericsson's Mobile Platforms”. Ericsson Mobile Platform G200 Survey. Lund: Ericsson Mobile Platforms AB. 2003. sid. 25-32. EN/LZT 108 645/3 R1A 
  12. ^ Ericsson Mobile Platforms AB (November 2002). ”Ericsson Mobile Platform U100 - the world’s first verified UMTS platform (LZT 901 0358 R1A)”. Pressmeddelande. Läst 2012-12-09. Arkiverad från originalet den 2013-10-19.