Eugen Bormann
| Eugen Bormann | |
 | |
| Född | 6 oktober 1842[1] Hilchenbach, Tyskland |
|---|---|
| Död | 5 mars 1917[2] (74 år) Klosterneuburg[3], Österrike |
| Medborgare i | Kejsardömet Tyskland |
| Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin Bonns universitet  |
| Sysselsättning | Arkeolog, antikvetare, gymnasielärare, universitetslärare, klassisk filolog |
| Arbetsgivare | Wiens universitet Philipps-Universität Marburg |
| Barn | Emma Bormann (f. 1887) Eugenie Bormann (f. 1892) Elisabeth Bormann (f. 1895) |
| Redigera Wikidata | |
Eugen Ludwig Bormann, född 6 oktober 1842 i Hilchenbach, Westfalen, död 4 mars 1917 i Klosterneuburg, var en tysk antikhistoriker och epigrafiker.
Bormann studerade i Bonn och Berlin och ägnade sig 1866–69 åt epigrafiska studier i Italien. Han blev 1881 professor vid universitetet i Marburg och 1885 professor i antikens historia och epigrafik samt direktor för arkeologisk-epigrafiska seminariet i Wien. Från 1867 var han medredaktör av "Corpus Inscriptionum Latinarum" och bearbetade ensam 11:e bandet. Tillsammans med Otto Benndorf redigerade han från 1885 "Archäologisch-epigraphische Mitteilungen aus Österreich-Ungarn".
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Marburger Professorenkatalog, Marburger Professorenkatalog-ID: 9813, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Bormann, Eugen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
|