Friedhelm Krummacher | |
Född | 22 januari 1936[1] (89 år) Berlin |
---|---|
Medborgare i | Tyskland |
Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin ![]() |
Sysselsättning | Musikvetare[2], universitetslärare |
Arbetsgivare | Kiels universitet Humboldt-Universität zu Berlin Hochschuke für Musik Detmold Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg |
Föräldrar | Friedrich-Wilhelm Krummacher |
Redigera Wikidata |
Friedhelm Krummacher, född 22 januari 1936 i Berlin, är en tysk musikolog och professor.
Efter avlagd musiklärarexamen som privatist 1957 studerade Krummacher musikvetenskap, filosofi och germanistik i Berlin, Marburg och Uppsala och disputerade 1965 på avhandlingen Die Überlieferung der Choralbearbeitungen in der frühen evangelischen Kantate. Mellan 1965 och 1972 var han verksam som assistent till Martin Ruhnke i Erlangen där han meriterade sig genom habilitation genom att undersöka Mendelssohns kammarmusik. Han stannade där till 1975 som privatdocent tills han 1976 efter att ha varit lärare vid musikhögskolan i Detmold blev utsedd till ordinarie professor vid Kiels universitet. År 1983 initierade han och ledde arbetet med "Johannes-Brahms-Gesamtausgabe"[3]. Han är också medarbetare i samlingsutgåvorna av Mendelssohns och Buxtehudes verk. Mellan 1992 och 1994 var han dekan vid den filosofiska fakulteten vid Humboldt-Universität zu Berlin och 2001 gick han i pension.
Krummachers arbeten sträcker sig över musikhistorien från renässansen till vår tid. Tonvikten ligger på kyrko- och orgelmusik från 1500-talet till 1700-talet, musikteori och musikestetik, stråkkvartettens historia mellan 1700 och 1900-talet och tonsättare som Johann Sebastian Bach, Felix Mendelssohn Bartholdy, Johannes Brahms, Gustav Mahler och Max Reger.
|