Gustaf Fjæstad | |
Födelsenamn | Gustaf Adolf Christensen Fjæstad |
---|---|
Född | 22 december 1868 Stockholm |
Död | 17 juli 1948 (79 år) Arvika |
Nationalitet | Sverige |
Make/maka | Maja Fjæstad |
Konstnärskap | |
Fält | Måleri, Grafik, Konsthantverk |
Utbildning | Konstakademien |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Gustaf Adolf Christensen Fjæstad, född 22 december 1868 i Jakobs församling, Stockholm, död 17 juli 1948 i Arvika, var en svensk konstnär (målare, grafiker, konsthantverkare) och idrottsman. Han var gift med textilkonstnären Maja Fjæstad.
Fjæstad, vars far var skomakare, studerade vid Konstakademien 1891-1892 och därefter en tid vid Konstnärsförbundets skola. 1893 var han medhjälpare åt Bruno Liljefors under dennes dekorationsarbeten åt Biologiska museet, och fick därefter denne och Carl Larsson som handledare i sin konstnärliga utbildning.[1]
1897 hölls den första utställningen av hans målningar.[2] Samma år fick han möjlighet att ta över Christian Erikssons gamla ateljé Oppstuhage i Taserud, varifrån han verkade i den provinsromantiska anda som kännetecknade hans samtid och vänskapskrets. Därifrån insände han 1898 ett flertal tavlor till Konstnärsförbundets utställning i Stockholm och vann stor uppmärksamhet.[1]
Han kallas för Rimfrostens mästare och grundade den så kallade Rackstadgruppen vid sjön Racken vid Arvika i Värmland, till vilken konstnärer som Björn Ahlgrensson, Bror Lindh och Fritz Lindström hörde. Hans måleri är tekniskt mycket skickligt. Hans vinterlandskap är kända och finns representerade på museer som Nationalmuseum[3], Göteborgs konstmuseum[4] och Thielska galleriet i Stockholm, Kalmar konstmuseum[5], Rackstadmuseet i Arvika och Statens Museum for Kunst[6].[1] Vid sidan av sitt måleri har han även formgivit möbler, konstsmide och gobelänger. Han byggde även fioler.
Fjæstad tillhörde föreningen Konstnärsförbundet. Han är begravd på Arvika kyrkogård.
Vid en utställning i USA inspirerades några unga kanadensiska konstnärer av Fjæstads konst, och de bildade gruppen "The Group of Seven".
Som idrottsman tillhörde han den svenska eliten i grenarna skridsko och cykel[7], och noterade 1891 världsbästa tid (2.51,2) på skridskodistansen en engelsk mil vid tävlingar i Hamar i Norge. På cykel vann han 1892 såväl den första cykeltävlingen i landet öppen för alla (en "Mästerskapsridt för Sverige", 10 km) som det första Mälaren runt. [8]
Han blev senare en stor mecenat för svensk skridskosport genom att bland annat donera konst.