Harry von Eckermann

Harry von Eckermann
Född5 november 1886[1]
Stockholm
Död20 maj 1969[1] (82 år)
Ripsa församling, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidKungliga Tekniska högskolan
Stockholms universitet
SysselsättningMineralog, geolog, affärsidkare
Befattning
Verkställande direktör (1919–1926)
ArbetsgivareKungliga Tekniska högskolan
BarnErik von Eckermann (f. 1920)
FöräldrarWilhelm von Eckermann
Ebba von Eckermann
Utmärkelser
Professors namn
Fellow of the Geological Society
Hedersdoktor vid universitetet i Oslo
Redigera Wikidata

Claes Walter Harry von Eckermann, född 5 november 1886 i Skeppsholms församling, Stockholm, död 20 maj 1969 i Ripsa församling, Södermanlands län[2] , var en svensk mineralog och industriman.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
Fotografiporträtt på Harry von Eckermann, någon gång mellan 1886 och 1892.

Efter bergsingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska högskolan 1909 och examen vid Stockholms högskola samma år blev von Eckermann filosofie licentiat 1921, filosofie doktor där 1922[3] och var docent i mineralogi och petrografi där 1927–1957. Han var ingenjör vid United Steel Corporation i USA 1909–1911, teknisk assistent och inköpare på Ljusne-Woxna AB:s stockholmskontor 1912, blev överingenjör vid bolagets industriella verk 1913, disponent 1918 och var verkställande direktör där 1919–1926. Han lät uppföra Sveriges första moderna plywoodfabrik i Ljusne 1925.[4] Han var därefter verkställande direktör för Industri AB Furuplywood 1927–1931. Han avlade reservofficersexamen 1908, blev underlöjtnant i Södermanlands regementes reserv 1908, löjtnant 1915 och kapten 1923. Han var även ägare av herrgården Edeby i Södermanland, där han hade ett eget geologiskt forskningsinstitut (ursprungligen i Ljusne).

von Eckermann framträdde offentligt som talesman för nykterhetsrörelsen, men var ej förbudsivrare. Han förespråkade borgerlig samling mot socialdemokratin, dock utan att vara partiansluten, och framförde förslag om nya former för samarbete mellan kapital och arbetare på äganderättens grund. Under sin i Ljusne ivrade han för förbättring av sjukvården där och fortsatte därvid ett arbete som inletts av Erik Lindström. I samarbete med läkaren Waldemar Edman verkade von Eckermann för inrättandet ett sjukhus i samhället. Då Ljusne-Woxna AB:s uppoffringar för detta blev alltför tunga för bolagets likviditet tvingades han 1926 att lämna sin befattning i bolaget och året därpå även frånträda ledningen för det sjukhus och den sjukvård, för vilket under lång tid hade utgjort ett av hans främsta intressen.[5]

von Eckermann blev utländsk ledamot av Geological Society of London 1938, korresponderande ledamot av Finlands geologiska sällskap 1939, ledamot av Edinburgh Geological Society 1939, av Vetenskapsakademien 1947, av Fysiografiska sällskapet i Lund 1950, tilldelades professors namn 1940 och promoverades till hedersdoktor vid universitetet i Oslo 1951. År 1927 blev han även vald till hedersledamot av Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala. von Eckermann tilldelades Björkénska priset 1949.

Harry von Eckermann föddes som son till överstekammarjunkaren Wilhelm von Eckermann (1853-1937) och grevinnan Ebba von Eckermann (1866-1960) född von Hallwyl. Han var barnbarn till Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) och Walther von Hallwyl (1839-1921). Vidare var han brorson till Adam Mauritz August von Eckermann (1859-1921), systerson till Irma von Geijer (1873-1959) och Ellen Roosval von Hallwyl (1867-1952) och kusin till Rolf de Maré (1888-1964). von Eckermann gifte sig 1912 med Ulla von Eckermann (1888-1975), född Christerson, dotter till viceamiral Jarl Christerson och Anna Smerling.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Kolugnsgasens användande för motordrift (1912)
  • Kraftgenerering ur träavfall vid Ljusneverken (1918)
  • Industriens socialisering (1919)
  • Ett program för en på egna naturtillgångar grundad norrländsk järnindustri (1920)
  • Den svenska industriens ställning efter världskriget och dess utsikter på världsmarknaden (1920)
  • Industriell demokrati (1920)
  • Mot nya tider (1921)
  • Jorden åt jordbrukarna (1921)
  • The Alkaline-Spinel of the Mansjö Mountain (1922)
  • The Rocks and Contact Minerals of the Mansjö Mountain (1922)
  • The Rocks and Contact Minerals of Tennberg (1923)
  • Industrins lärdomar av kristiden (1924)
  • Om arbetssamverkan inom industrin (1924)
  • Den praktiska undervisningen vid handelsmuseet i Philadelphia (1923)
  • Järnindustriens utveckling i Helsingland (1923)
  • Fosforhalten i furu och gran med särskild hänsyn till framställning av träkol (1924)
  • The Gevle Diabase (1925)
  • Molecular Proportions (1925)
  • The optical and physical properties of two Swedish muscovites (1927)
  • A New Manganese Chlorite from Långban (1927)
  • The Graphite Deposit at Svensbo (1927)
  • A Preliminary Examination of the Profile of the Country Rocks along the Coast of Southern Norrland, Sweden, as observed in the Coast of Southern Norrland, Sweden, as observed in the Cutttings of the East Coast Railway (1928)
  • Dikes belonging to the Alnö-formation in the Cuttings of the East Coast Railway (1928)
  • Hamrongite, a New Swedish Alkaline Mica Lamprophyre (1929)
  • Allodelphite, a New Silico Arsenite from Långban (tillsammans med Percy Quensel, 1930)
  • Om jaktvård (1935)
  • The Loos-Hamra Region (1936)
  • The Jotnian Formation and the Sub-Jotnian Unconformity (1937)
  • De alkalina bergarternas genesis i belysning av nya forskningsrön från Alnön (1939)
  • Ett preliminärt meddelande om nya forskningsrön inom Alnö alkalina område (1942)
  • Alnö alkalina intrusionstektonik och genesis i belysning av dess gångbergarter (1946)
  • Contributions to the Knowledge of the Jotnian Rocks of the Nordingrå-Rödö Region (1947)
  • The Alkaline District of Alnö Island (1948)
  • The Distribution of Barium and Strontium in the Rocks and Minerals of the Syenitic and Alkaline Rocks of Alnö Island (1952)
  • Montmorillonitbildning i Bergeforsens gnejsgranit (1954)
  • The Alkaline and Carbonatitic Dikes of the Alnö Formation on the Mainland North-West of Alnö Island (1958)
  • Boulders of Volcanic Breccia at the Sälskär Shoals North of Alnö Island (1960)
  • Borengite. A New Ultra-potassic Rock from Alnö Island (1960)
  • The Petrogenesis of the Alnö Alkaline Rocks (1961)
  • The Decomposition of Alnö Alkaline Dikes by Percolating Water (1961)
  • Distribution of Radioactivity in Minerals and Rocks of the Alnö Alkaline Area (1964)
  • The Strontium and Barium Contents of the Alnö Sövites and the Alkaline, Carbonatitic an Ultrabasic Rocks (1967)
  • The Age Relationship between the Alnöite Dikes at Alnö and the Sövite Pegmatites, and the Possibility of Occurrence of Inflammable Gas Beneath the Alkaline Diatremes (1968)

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 7 maj 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  3. ^ Eckermann, Harry von (1922) (på engelska). The rocks and contact minerals of the Mansjö mountain. Stockholm: Norstedt. Libris 1471765 
  4. ^ von Eckermann, Claes Walther Harry i Gunnar Prawitz, Vem är vem inom handel och industri? 1944–45
  5. ^ Erik Lindström: Gefleborgs läns landsting 1863–1937 (1939), sid 273ff.
Auktoritetsdata