Hilma Angered-Strandberg var dotter till justitierådet och ledamoten i Svenska AkademienCarl Gustaf Strandberg (1825–1874) och Eva Helleday (1830–1869) och hon hade fyra syskon. Hon gifte sig 1888 med landskapsmålaren Hjalmar Angered (1858–1919) och de fick en dotter som bara blev ett år och en son som dog vid födseln.
Hon gick först i vanlig skola i Stockholm och därefter i helpension hos fröken E. M. Rappe på Sjöholmen i Småland. Hon avlade telegrafistexamen 1876 och var ordinarie telegrafist i Fjällbacka 1883–1888. Hon skrev så kallade korrespondenser till Göteborgs Handelstidning (GHT) och under en period av tjänstledighet från Telegrafverket 1884–1886 var hon medarbetare på GHT. Hon begärde avsked från Telegrafverket 1888.
Åren 1888 till 1894 vistades hon i Amerika och skrev ett flertal korrespondenser hem till Sverige, mestadels till GHT. På världsutställningen i Chicago 1893 var hon ansvarig för Handarbetets Vänners utställning och var GHT:s korrespondent från Chicago. Hon gjorde åren 1904–1912 långa studieresor till Schweiz och Italien, varifrån hon rapporterade hem till flera tidningar och tidskrifter i Sverige.
Hon debuterade i bokform med diktsamlingen I dur och moll 1886 och den kom att följas av talrika novellsamlingar och romaner som hon skrev under nästan fyrtio år.
”"Det illeste folk hör här i Fjellbacka, det är sanningen" ...”. Brev i Bohuslän berättar (Malung, 1992): sid. 23-29. 1992.Libris9224533
Synd: noveller av det moderna genombrottets kvinnor. Stockholm: Ordfront. 1993. Libris7634352. ISBN 91-7324-425-2 - Innehåller författarens novell Nitälskan.
Ur tvennes liv. Klassiska kärleksdiktare, 1404-0689 ; 7. Uppsala: Daisy. 1999. Libris7800659. ISBN 91-973778-2-1 - Ur författarens Från det nya och gamla landet.
Barton, H. Arnold (1994). ”Hilma Angered-Strandberg and the Swedish American's appearance in Swedish literature.”. Scandinavian studies (Lawrence, Kan.,etc : Allen Press, etc., 1911-) 1994 (66:4),: sid. [552]-565. ISSN 0036-5637. ISSN0036-5637 ISSN 0036-5637.Libris2019184
Heyman, Viveka (2000). ”Utbölingen, nådehjonet och ansvaret att ha skrivit en god bok”. Den oärlige sanningssägaren (Stockholm, 2000): sid. 240-253.Libris9234446