Jenő Rátz | |
![]() | |
Tid i befattningen 14 maj 1938–15 november 1938 | |
Premiärminister | Béla Imrédy |
---|---|
Företrädare | Vilmos Rőder |
Efterträdare | Károly Bartha |
Vice premiärminister
| |
Tid i befattningen 22 mars 1944–29 augusti 1944 | |
Premiärminister | Döme Sztójay |
Född | 20 september 1882 Nagybecskerek, Österrike-Ungern |
Död | 21 januari 1952 (69 år) Budapest, Folkrepubliken Ungern |
Politiskt parti | Partiet för nationell enhet |
Övrig politisk anknytning |
Magyar Megújulás Pártja |
Yrke | Militär, politiker |
Militärtjänst | |
I tjänst för | Österrike-Ungern Kungariket Ungern |
Tjänstetid | 1904–1945 |
Grad | Generallöjtnant |
Slag/Krig | Första världskriget |
Jenő Rátz, född 20 september 1882 i Nagybecskerek, död 21 januari 1952 i Budapest, var en ungersk militär och politiker (NEP). Han var Ungerns försvarsminister från den 14 maj till den 15 november 1938 under premiärminister Béla Imrédy. Efter Tysklands ockupation av Ungern i mars 1944 var Rátz vice premiärminister i Döme Sztójays ministär från den 22 mars till den 29 augusti 1944. Under Rátz tid som vice premiärminister deporterades omkring 440 000 ungerska judar till tyska förintelseläger, i huvudsak Auschwitz-Birkenau.
Efter andra världskriget ställdes Rátz tillsammans med Döme Sztójay, Lajos Szász, Antal Kunder och Lajos Reményi-Schneller i mars 1946 inför rätta för krigsförbrytelser och högförräderi. Rátz dömdes till döden genom arkebusering, men straffet omvandlades emellertid till livstids fängelse.