Lee Breuer
| Lee Breuer | |
 Lee Breuer, 20 september 2010. | |
| Född | 6 februari 1937[1][2] Philadelphia, USA |
|---|---|
| Död | 3 januari 2021[3] (83 år) New York, USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | University of California, Los Angeles, filosofie kandidat[4]  |
| Sysselsättning | Teaterregissör, filmregissör |
| Arbetsgivare | Harvard University Stanford University Arizona State University Yale University Mabou Mines[4] |
| Utmärkelser | |
| MacArthur Fellows Program (1997)[4] Guggenheimstipendiet[5] | |
| Redigera Wikidata | |
Lee Breuer, född 6 februari 1937 i Philadelphia, död 3 januari 2021 i New York,[6] var en amerikansk dramatiker, teaterregissör, filmskapare och poet.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]1970 bildade Lee Breuer teatergruppen Mabou Mines i New York tillsammans med bland andra regissören JoAnne Akalaitis och kompositören Philip Glass. Han skrev och regisserade gruppens första föreställning The Red Horse Animation som uppfördes på Guggenheim Museum. Han hade debuterat som dramatiker 1957 med The Wood Complains på University of California i Los Angeles. Som regissör hade han debuterat 1962 med Samuel Becketts Happy days (Lyckans dar) på Actors' Workshop i San Francisco. Förutom många produktioner med Mabou Mines har han regisserat på bland annat Mark Taper Forum i Los Angeles, Guthrie Theater i Minneapolis, John F. Kennedy Center for the Performing Arts i Washington, D.C., Lincoln Center for the Performing Arts, Joseph Papp Public Theater, Appollo Theater och La MaMa i New York liksom på flera andra ledande teatrar i USA samt i Frankrike, Brasilien, Grekland, Österrike, Sydkorea, Ryssland och Skottland. Hans produktioner med Mabou Mines har turnerat till Irland, Ryssland, Grekland, Tjeckien, Sydkorea, Tyskland, Frankrike, Norge, Hongkong, Australien, Spanien, Kanada, Italien, Singapore, Skottland, Polen och Colombia. Bland utmärkelser han tilldelats kan nämnas att han vunnit hela sex Obie Awards för bästa regi och tre för bästa pjäs.
2004 gästspelade Mabou Mines på Ibsenfestivalen i Oslo med hans Dollhouse (Ett dockhem) av Henrik Ibsen som samma år vunnit en Obie Award för bästa regi. Alla manliga roller spelades av män som var kortare än 1.40 medan de kvinnliga rollerna var besatta av kvinnor som var längre än 1.80. Möblerna i pjäsen var anpassade till männen så kvinnorna fick klämma sig ner i dem med stora svårigheter.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Lee Breuer, theatre-contemporain.net (läst 29 juli 2017)
- Lee Breuer, The Playwrights Database (läst 18 februari 2017)
- Lee Breuer, filmreference.com (läst 18 februari 2017)
- Lee Breuer, Athens & Epidaurus Festival (läst 18 februari 2017)
- Lee Breuer, MacArthur foundation (läst 18 februari 2017)
- History, Mabou Mines (läst 18 februari 2017)
- Michael Goldberg: Lee Breuer, Bomb Magazine n:o 56 summer 1996
- Jørgen Alnæs: Mabou Mines fest i dukkehjemmet, Dagsavisen 4/9 2004
- Joan Acocella: His dark materials, The New Yorker 9/12 2013
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w65t3sgk, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 7196, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Lee Breuer Dies: ‘The Gospel at Colonus’ Playwright, Leading Force In American Avant-Garde Theater Was 83 (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Lee Breuer (på engelska), John D. and Catherine T. MacArthur Foundation, läs online, läst: 19 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Guggenheim Fellows-databasen, Guggenheim fellow-ID: lee-breuer.[källa från Wikidata]
- ^ Lee Breuer Dies: ‘The Gospel at Colonus’ Playwright, Leading Force In American Avant-Garde Theater Was 83
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|