Lillemor Arvidsson | |
Född | 1 maj 1943 Skara, Sverige |
---|---|
Död | 23 april 2012[1] (68 år) Stockholm |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Fackföreningsperson, undersköterska |
Befattning | |
Ordförande, Svenska kommunalarbetareförbundet (1988–1995) Landshövding i Gotlands län (1998–2004) | |
Politiskt parti | |
Socialdemokraterna | |
Redigera Wikidata |
Maj Lillemor Arvidsson, född 1 maj 1943 i Skara, död 23 april 2012 i Stockholm,[2] var en svensk facklig ledare och landshövding.
Arvidsson började som tonåring arbeta som vårdbiträde på lasarettet i Uddevalla. Senare blev hon undersköterska.
Arvidsson engagerade sig samtidigt i det fackliga arbetet. År 1972 anställdes hon av Svenska Kommunalarbetareförbundet som studieombudsman, 1982 blev hon ombudsman och 1983 andre ordförande.[3] I juni 1988 utsågs hon till ordförande i Svenska Kommunalarbetareförbundet. Hon blev därmed Kommunals första kvinnliga ordförande. Dessutom blev hon den första kvinnliga ordföranden i ett LO-förbund överhuvudtaget.[4] Åren 1990–1991 var hon även ledamot i den socialdemokratiska partistyrelsen.
År 1995 lämnade hon posten som ordförande Kommunal på grund av sjukdom. Hon satt i styrelsen för högskolan i Växjö[5] och blev ledamot i analysgruppen om Estoniakatastrofen den 23 september 1997.[6]
Arvidsson utsågs den 15 januari 1998 av Sveriges regering till landshövding i Gotlands län. Under ämbetstiden som landshövding var hon särskilt engagerad i frågan om kommunikationerna till fastlandet. Hon lämnade posten den 29 februari 2004. Arvidsson blev 2003 ordförande i styrelsen för Statens maritima museer, men lämnade den posten i slutet av 2004.[7]
År 2001 gjorde regissören Margareta Garpe en dokumentärfilm om Lillemor Arvidsson: Lillemor, makten och rädslan. Den visades på SVT inför kvinnodagen 8 mars samma år.
|