Lisbeth Larsson | |
Lisbeth Larsson i mars 2019 | |
Född | Lisbeth Helena Larsson 11 maj 1949[1] Vara[1] |
---|---|
Död | 16 oktober 2021[1] (72 år) Skillinge[1], Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Lunds universitet |
Sysselsättning | Universitetslärare |
Arbetsgivare | Göteborgs universitet |
Utmärkelser | |
Humtankpriset (2018) | |
Redigera Wikidata |
Lisbeth Larsson, född 11 maj 1949 i Vara, Västergötland, död 16 oktober 2021 i Skillinge, Skåne, var en svensk litteraturvetare, professor i litteraturvetenskap med genusvetenskaplig inriktning vid Göteborgs universitet.
Larsson tog studentexamen vid Katedralskolan i Skara 1968 och blev fil. kand. vid Lunds universitet 1972; därefter utbildade hon sig till lärare i svenska och religionsvetenskap. 1989 disputerade hon i litteraturvetenskap, blev docent 1997 och befordrades till professor 1999. 2000 fick hon en professur i litteraturvetenskap med inriktning mot genusforskning vid Göteborgs universitet. Sedan 2009 arbetade hon även som vice dekan för forskning.
1995 var Larsson gästprofessor vid University of Minnesota i Minneapolis, 1999 vid Växjö universitet och 2002 vid Berkeley.
Larsson arbetade också som litteraturkritiker. 1980 började hon skriva i GT, 1984–1999 var hon knuten till Expressen som litteratur- och teaterkritiker, 2003–2009 skrev hon i Dagens Nyheter, därefter i Göteborgs-Posten.
Lisbeth Larsson forskade och publicerade huvudsakligen inom fyra områden: biografiforskning, litteraturteori, litteraturhistoria och populärkultur; alltid med ett genusperspektiv. Den gemensamma nämnaren för hennes forskning var förutom genusperspektivet ett grundläggande intresse för den roll berättelser spelar i människors liv; hur människor skrivs in i och använder sig av berättelser och hur de samhälleliga och individuella berättelserna om människan, kvinnan och mannen utformats under olika tider.
I sin avhandling En annan historia omvärderade Larsson synen på och betydelsen av kvinnors läsning av romantiklitteratur. Hon spelade en aktiv roll i skapandet av Nordisk kvinnolitteraturhistoria 1993–97 och var huvudredaktör för det fjärde bandet. Med antologin feminismer 1997 förde hon in postfeministiska teoretiker som Teresa de Lauretis och Judith Butler i svensk diskussion. I böcker som Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska berättelserna och Hennes döda kropp. Victoria Benedictssons arkiv och författarskap förde hon en om de biografiska genrerna. Den förra innehåller en ingående metadiskussion om teori och metod inom fältet. Den senare, som nominerades till Augustpriset, reviderar synen på Victoria Benedictssons författarskap och Axel Lundegårds hantering av det på ett grundläggande sätt. I monografin Promenader i Virginia Woolfs London visade hon hur Virginia Woolf använder Londonkartan för att teckna människorna i sina romaner.
Under åren 2016–2018 var Larsson (tillsammans med Maria Sjöberg) projektledare för Svenskt kvinnobiografiskt lexikon som lanserades 8 mars 2018.[2]
|