Louise Héritte-Viardot, född 14 december 1841 i Paris, död 17 januari 1918, var en fransk sångare, pianist, dirigent och kompositör. Hon var dotter till Pauline Viardot-Garcia och Louis Viardot, systerdotter till Maria Malibran och syster till kompositören och dirigenten Paul Viardot.
År 1863 gifte sig Viardot med Ernest Héritte, honorärkonsul och kansler vid franska ambassaden i Bern. Hennes karriär som uppträdande sångare fick ett slut på grund av sjukdom, men med Clara Schumanns hjälp fick hon i stället en plats som sånglärare vid Hoch-konservatoriet. Hon dog i Heidelberg.[1][2]
Den 21 mars 1880 dirigerade hon en konsert i Musikaliska Akademiens stora sal i Stockholm. På programmet stod nio verk komponerade av henne själv och framfördes av Mathilda Grabow, Kungliga teaterns kör och August Meissners orkester förstärkt till en 45-mannaorkester. I publiken satt över 500 personer, kung Oscar II inräknad.[3]
Louise Héritte-Viardot komponerade främst kammarmusikstycken samt orkesterverk och symfonier, varav många nu är förlorade. Ett urval av hennes verk är: