Melnick 42

Melnick 42
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Svärdfisken
Rektascension	05^t 38^m 42,12^s[1]
Deklination	-69° 05′ 55,19″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+12,78[1]
Stjärntyp
Spektraltyp	O2 If*[2]
B–V	+0,08[3]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+173[4] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +2,755[5] mas/år Dek.: +0,848[5] mas/år
Avstånd	ca 163 000 lå (49 970[6] pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-7,4[3]
Detaljer
Massa	189[3] M☉
Radie	21,1[7] R☉
Luminositet	3 600 000[3] L☉
Temperatur	47 300[3] K
Vinkelhastighet	240[8] km/s
Ålder	ca 1[9] miljoner år
Andra beteckningar
Melnick 42, Brey 77, BAT99 105, 2MASS J05384212-6905552, LMCe 1395, Gaia DR3 4657685534828234496[5]

Melnick 42, även känd som BAT99-105, är en ensam stjärna i 30 Doradus-komplexet (Tarantelnebulosan) i Stora magellanska molnet (LMC) i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den ligger mindre än två parsecs från mitten av R136-hopen, även om det är långt utanför den centrala kärnan. Den har en skenbar magnitud av ca 12,78^[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på uppmätt parallax beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 163 000 ljusår (ca 49 970 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 173 km/s.^[4]

Observation

RMC 136-klustret. Melnick 42 är precis ovanför huvudklustret i bilden längst till höger.

Melnick 42 klassificerades ursprungligen som spektraltyp WN när den upptäcktes, sedan som O3 If. När slashstjärnorna definierades fick den spektraltypen O3 If */WN6. Slutligen ledde introduktionen av spektralklassen O2 och förfiningen av klassificeringar av snedstjärnor till att den märktes som O2 If*. Även om den ges en superjätte ljusstyrka, är den faktiskt en huvudseriestjärna som fortfarande har kärnfusion av väte i dess kärna. Den tros vara mindre än en miljon år gammal.^[9]

Egenskaper

Melnick 42. Foto: Hubbleteleskopet

Primärstjärnan Melnik 42 är en blå superjättestjärna i huvudserien av spektralklass O2 If*.^[2] Den har en massa av ca 189^[3] solmassor, en radie av ca 21^[7] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 3600000^[3] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 47 300 K.^[3] Den är en av de mest ljusstarka stjärnorna i Tarantelnebulosan.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Melnick 42, 23 augusti 2024.

Noter

1. ^ [ ] Doran, E. I.; Crowther, P. A.; De Koter, A.; Evans, C. J.; McEvoy, C.; Walborn, N. R.; Bastian, N.; Bestenlehner, J. M.; Gräfener, G.; Herrero, A.; Köhler, K.; Maíz Apellániz, J.; Najarro, F.; Puls, J.; Sana, H.; Schneider, F. R. N.; Taylor, W. D.; Van Loon, J. Th.; Vink, J. S. (2013). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XI. A census of the hot luminous stars and their feedback in 30 Doradus". Astronomy & Astrophysics. 558: A134. arXiv:1308.3412. Bibcode:2013A&A...558A.134D. doi:10.1051/0004-6361/201321824. S2CID 118510909.
2. ^ [ ] Crowther, P. A.; Walborn, N. R. (2011). "Spectral classification of O2-3.5 If*/WN5-7 stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 416 (2): 1311. arXiv:1105.4757. Bibcode:2011MNRAS.416.1311C. doi:10.1111/j.1365-2966.2011.19129.x. S2CID 118455138.
3. ^ [ ] Bestenlehner, J. M.; Gräfener, G.; Vink, J. S.; Najarro, F.; De Koter, A.; Sana, H.; Evans, C. J.; Crowther, P. A.; Hénault-Brunet, V.; Herrero, A.; Langer, N.; Schneider, F. R. N.; Simón-Díaz, S.; Taylor, W. D.; Walborn, N. R. (2014). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XVII. Physical and wind properties of massive stars at the top of the main sequence". Astronomy & Astrophysics. 570: A38. arXiv:1407.1837. Bibcode:2014A&A...570A..38B. doi:10.1051/0004-6361/201423643. S2CID 118606369.
4. ^ [ ] Schnurr, O.; Moffat, A. F. J.; St-Louis, N.; Morrell, N. I.; Guerrero, M. A. (2008). "A spectroscopic survey of WNL stars in the Large Magellanic Cloud: General properties and binary status". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 806. arXiv:0806.2801. Bibcode:2008MNRAS.389..806S. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13584.x. S2CID 6590534.
5. ^ [ ] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=Brey+77. Hämtad 2024-09-17.
6. Pietrzyński, G; D. Graczyk; W. Gieren; I. B. Thompson; B. Pilecki; A. Udalski; I. Soszyński; et al. (7 March 2013). "An eclipsing-binary distance to the Large Magellanic Cloud accurate to two per cent". Nature. 495 (7439): 76–79. arXiv:1303.2063. Bibcode:2013Natur.495...76P. doi:10.1038/nature11878. PMID 23467166. S2CID 4417699.
7. ^ [ ] Hainich, R.; Rühling, U.; Todt, H.; Oskinova, L. M.; Liermann, A.; Gräfener, G.; Foellmi, C.; Schnurr, O.; Hamann, W. -R. (2014). "The Wolf-Rayet stars in the Large Magellanic Cloud: A comprehensive analysis of the WN class". Astronomy & Astrophysics. 565: A27. arXiv:1401.5474v1. Bibcode:2014A&A...565A..27H. doi:10.1051/0004-6361/201322696. S2CID 55123954.
8. Puls, J.; Kudritzki, R.-P.; Herrero, A.; Pauldrach, A. W. A.; Haser, S. M.; Lennon, D. J.; Gabler, R.; Voels, S. A.; Vilchez, J. M.; Wachter, S.; Feldmeier, A. (1996). "O-star mass-loss and wind momentum rates in the Galaxy and the Magellanic Clouds Observations and theoretical predictions". Astronomy and Astrophysics. 305: 171. Bibcode:1996A&A...305..171P.
9. ^ [ ] Crowther, P. A.; Schnurr, O.; Hirschi, R.; Yusof, N.; Parker, R. J.; Goodwin, S. P.; Kassim, H. A. (2010). "The R136 star cluster hosts several stars whose individual masses greatly exceed the accepted 150 M⊙ stellar mass limit". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 408 (2): 731. arXiv:1007.3284. Bibcode:2010MNRAS.408..731C. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17167.x. S2CID 53001712.