| Milos fantastika tullhus Roman | |
| Författare | Norton Juster |
|---|---|
| Originaltitel | The Phantom Tollbooth |
| Originalspråk | Engelska |
| Översättare | Per Kellberg |
| Illustratör | Jules Feiffer |
| Land | USA |
| Genre | Fantasy |
| Förlag för förstautgåvan | Random House (engelska) Bonnier (svenska) |
| Utgivningsår | 1961 |
| Först utgiven på svenska | 1967 |
| Huvudpersoner | Milo, Tock, Humbug |
| Utmärkelser | George C. Stone Centre for Children's Books Award |
| Övrigt | Norton Juster och Jules Feiffer delade lägenhet vid tiden då boken skrevs |
Milos fantastika tullhus (originaltitel: The Phantom Tollbooth) är en bok av författaren Norton Juster, som illustrerades av Jules Feiffer. Det är en fantasyroman som har barn och ungdomar som målgrupp, och den publicerades 1961 av förlaget Random House. Boken mottog stora framgångar i USA och filmatiserades år 1970.
I handlingens centrum står Milo, en uttråkad pojke som längtar efter äventyr. En helt vanlig eftermiddag verkar hans dröm gå i uppfyllelse, då en vägtull utan vidare dyker upp i hans sovrum. Eftersom han inte har något bättre för sig, så kör han igenom tullen med sin leksaksbil. Vägtullen för honom till The Kingdom of Wisdom. Där träffar han nya vänner och får uppleva spännande äventyr. Det största äventyret går ut på att Milo ska rädda två prinsessor, Rhyme och Reason.
Författaren Norton Juster har påstått att hans pappa gillade filmer med Bröderna Marx, och att dessa filmer influerade honom då han skrev boken. Även idiom ska ha influerat honom. Boken blev något av en klassiker nästan direkt. Kritiker jämför den ofta med Alice i Underlandet av Lewis Carroll.
Bortsett från originalspråket (engelska) så har boken också översatts till ett flertal andra språk. Boken publicerades i svensk översättning år 1967, men några nya upplagor har det inte dykt upp sen dess. Dock går det att få tag i importerade utgåvor i Sverige.
Milo är en ung skolpojke. Världen omkring honom tråkar ut honom och varje tidsfördriv verkar mest vara slöseri med tid. En dag kommer han hem från skolan och hittar ett paket i sitt rum. I paketet finns en vägtull i miniatyr och en karta över "The Lands Beyond". Han hittar även en lapp där det står "FOR MILO, WHO HAS PLENTY OF TIME" ("Till Milo, som har gott om tid"). Milo monterar ihop vägtullen, tar kartan och kör igenom tullen med sin leksaksbil och innan han vet ordet av befinner han sig på vägen till "Expectations". Milo njuter av resan och tar en kort paus bara för att prata lite med "The Wether Man". Därefter lägger han inte märke till vart han kör och snart är han vilse i "Doldrums", en färglös plats där tänkande och skratt inte är tillåtet. I alla fall så räddas Milo av Tock, som är en "watchdog" (en hund med en väckarklocka fastsatt på ena sidan). Tock följer med honom under resten av resan.
Först kommer de till Dictionopolis, en av de två huvudstäderna i Kingdom of Wisdom. Där besöker de en marknad där det bara köps och säljs ord och bokstäver. Där träffar de Spelling Bee och Humbug, men nästan direkt arresteras de av den väldigt korte Officer Shrift - vars hobby är att arrestera folk utan vidare. I fängelset får Milo lära sig om Kingdom of Wisdoms historia. Landet har två härskare, Kung Azaz och Mathemagician. Dessa två härskare har också varsin syster, prinsessorna Rhyme och Reason - som tidigare tagit hand om alla dispyter som någonsin uppstått i landet. Harmoni rådde i Kingdom of Wisdom på den tiden, därför att de båda prinsessorna bestämt att siffror och bokstäver är värda lika mycket (landets två huvudstäder består nämligen av siffror och bokstäver). Kung Azaz och Mathemagician har förvisat prinsessorna Rhyme och Reason till ett slott som befinner sig i luften, och sen dess har landet plågats av osämja.
Officer Shrift har som syfte att bara sätta folk i fängelse, inte att se till att de stannar där - vilket gör det lätt för Milo och Tock att rymma från grottan de låsts in i. De lyckas ta sig till en fest som Kung Azaz anordnat, och där gästerna bokstavligen får äta upp sina ord. Kungen låter Milo och Humbug planera att rädda prinsessorna Rhyme och Reason. Kung Azaz utser Humbug till guide, och föreslår att han tillsammans med Milo och Tock ska bege sig till Mathemagicians stad, Digitopolis.
Längs vägen träffar de karaktärer som Alec Bings, en liten pojke som kan se rakt igenom saker. Tillsammans med Alec får de se hur Chroma the Great dirigerar sin orkester att spela i solnedgångens färger.
I Digitopolis stannar de vid en gruva där siffror grävs fram och värdefulla stenar kastas bort. Där bjuds de på en märklig gryta som gör att man bara blir hungrigare och hungrigare ju mer man äter av den. Mathemagician raderar gruvan med sitt magiska suddgummi, varpå han och Milo diskuterar oändligheten. Mathemagician vill inte att de ska lyckas rädda prinsessorna, men Milo övertalar honom att låta dem göra det.
De kommer till "Moutain of Ignorance", där demoner som Terrible Trivium och Senses Taker sätter käppar i hjulen för Milo och hans vänner. Milo överlistar dock demonerna med hjälp av gåvor han fått tidigare under resan. Efter att ha kommit över olika hinder och sina egna rädslor, lyckas de ta sig till Slottet i luften där prinsessorna ska finnas. De två prinsessorna välkomnar Milo och går med på att återvända till Wisdom. Tock bär dem på ryggen och flyger. Demonerna börjar jaga dem men en stor armé kommer till undsättning. Armén hälsar prinsessorna välkomna hem, och sen anordnas en stor fest som varar i tre dagar för att fira prinsessornas återkomst.
Milo säger farväl till sina vänner, sätter sig i sin bil och börjar köra. Han har en känsla av att han varit borta i flera veckor. Plötsligt får han syn på vägtullen, som han kör igenom igen. Då befinner han sig i sitt rum igen, och upptäcker att han bara varit borta i en timme.
När han vaknar nästa dag vill han återvända till Kingdom of Wisdom i hopp om att få uppleva fler spännande äventyr. Men när han kommer hem från skolan har vägtullen försvunnit. Däremot hittar han en ny lapp, där det står "FOR MILO, WHO KNOWS THE WAY" ("Till Milo, som kan vägen"). Milo blir besviken och hoppas att vägtullen ska komma tillbaka till honom en dag. Men sen ser han sig omkring och upptäcker att världen omkring honom, som en gång bara var ful och tråkig, nu plötsligt har blivit vacker och spännande.
Trots att boken riktar sig till barn, så påpekar kritiker ofta att boken kan vara för avancerad för de flesta i målgruppen. Kritikerna menar att barnen kanske inte förstår bokens alla ordlekar och metaforer. Tidningen New York Times kritiker menar däremot att både barn och vuxna kan uppskatta dessa egenskaper. Boken är idag erkänd som en klassiker.