Nascar Winston Cup Series 1971 | |
Allmän information | |
---|---|
Plats | USA |
Säsongsnummer | 23 |
Antal race | 48 |
Start | 10 januari 1971 |
Slut | 12 december 1971 |
Bilar | |
Chassin | [a] |
Motorer | Se ovan. |
Däckleverantör(er) | |
Deltagande | |
Mästare | |
Förarmästerskapet | Richard Petty |
Märkesmästerskapet | Plymouth |
Årets rookie | Walter Ballard[2] |
◄ 1971 ► |
Nascar Winston Cup Series 1971 var den 23:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing. Säsongen bestod av 48 race och inleddes 10 januari på Riverside International Raceway i Kalifornien och avslutades 12 december på Texas World Speedway i Texas. 1971 var det sista året av vad som brukar kallas "den gamla eran"[3] och den första säsongen av det som kallas "Winston Cup Series-eran" i och med R.J. Reynolds Tobacco Companys intåg i Nascar.
Serien vanns av Richard Petty i en Plymouth körande för Petty Enterprises. Det var hans tredje mästerskapstitel. Petty hade tidigare vunnit cup-serien 1964 och 1967. De två framgångsrikaste bilmärkena var Plymouth med 22 segrar, varav Petty stod för 21 segrar, och Mercury med 10 segrar.
Chrysler Corporation ansåg att det inte längre var ekonomiskt försvarbart att fortsätta sin satsning i Nascar så som man gjort tidigare och hade 1971 strypt sin racingbudget. Endast två av tidigare sex fabrikssponsrade förare blev kvar. Dessa två var Petty Enterprises Richard Petty (Plymouth) och Buddy Baker (Dodge).[4]Ford Motor Company drog sig med kort varsel ur helt och hållet och lämnade fabrikssponsrade stall som Holman Moody, Wood Brothers Racing och förare som Junior Johnson utan nya bilar.[5]
USA:s kongress hade 1969 röstat igenom Public Health Cigarette Smoking Act(en) som bland annat innebar förbud mot tobaksreklam i radio och tv.[6] Tobaksindustrin sökte därför andra sätt att marknadsföra sina produkter. R.J. Reynolds Tobacco Company med bland annat varumärket Winston kom att bli Cup-seriens första namnsponsor. Nascars och R.J. Reynolds samarbete varade i 33 år.[7]
Plats | Förare | Starter | Vinster | Top 5 | Top 10 | Pole | Varv | Prispengar | Poäng | +\- |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1 | Richard Petty | 46 | 21 | 38 | 41 | 9 | 4932 | $4435 | ||
2 | James Hylton | 46 | 0 | 14 | 37 | 1 | 105 | $90 282 | 4071 | –364 |
3 | Cecil Gordon | 46 | 0 | 6 | 21 | 0 | 0 | $69 080 | 3677 | –758 |
4 | Bobby Allison | 42 | 11 | 27 | 31 | 9 | 3592 | $254 316 | 3636 | –799 |
5 | Elmo Langley | 46 | 0 | 11 | 23 | 0 | 48 | $57 037 | 3356 | –1079 |
6 | Jabe Thomas | 43 | 0 | 2 | 15 | 0 | 0 | $48 241 | 3200 | –1235 |
7 | Bill Champion | 45 | 0 | 3 | 14 | 0 | 0 | $43 769 | 3058 | –1377 |
8 | Frank Warren | 47 | 0 | 1 | 10 | 0 | 0 | $40 072 | 2886 | –1549 |
9 | J.D. McDuffie | 43 | 0 | 2 | 8 | 0 | 5 | $35 578 | 2862 | –1573 |
10 | Walter Ballard | 41 | 0 | 3 | 11 | 0 | 0 | $30 974 | 2633 | –1802 |
11 | Benny Parsons | 35 | 1 | 13 | 18 | 0 | 144 | $55 896 | 2611 | –1824 |
12 | Ed Negre | 43 | 0 | 0 | 2 | 0 | 0 | $29 738 | 2528 | –1907 |
13 | Bill Seifert | 37 | 0 | 0 | 4 | 0 | 0 | $33 220 | 2403 | –2032 |
14 | Henley Gray | 39 | 0 | 0 | 4 | 0 | 0 | $31 789 | 2392 | –2043 |
15 | Buddy Baker | 19 | 1 | 13 | 16 | 1 | 726 | $115 150 | 2358 | –2077 |
Källor:[11] |
|