Plagiopholis blakewayi

Plagiopholis blakewayi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläktePlagiopholis
ArtPlagiopholis blakewayi
Vetenskapligt namn
§ Plagiopholis blakewayi
AuktorBoulenger, 1893
Synonymer
Trirhinopholis nuchalis WALL 1921[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Plagiopholis blakewayi[3] är en ormart som beskrevs av Boulenger 1893. Plagiopholis blakewayi ingår i släktet Plagiopholis och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Denna orm förekommer i norra Myanmar, norra Thailand och i sydöstra Kina (provinserna Guizhou, Sichuan och Yunnan). Arten lever i bergstrakter mellan 1300 och 2200 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar som domineras av träd från släktena Quercus, Castanopsis och Lithocarpus.[1] Honor lägger ägg.[5]

Beståndet hotas lokalt av skogarnas omvandling till jordbruksmark. Plagiopholis blakewayi är sällsynt men utbredningsområdet är stort. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

  1. ^ [a b c] 2012 Plagiopholis blakewayi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wall,F. (1921) Notes on some notable additions to the Bombay N.H.S. Snakes Collection., J. Bombay Nat. Hist. Soc. 28: 43-44
  3. ^ Boulenger, G.A. (1893) Catalogue of the snakes in the British Museum (Nat. Hist.) I., London (Taylor & Francis), 448 pp.
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/plagiopholis+blakewayi/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b] Plagiopholis blakewayi i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.