San Giuliano dei Fiamminghi

San Giuliano dei Fiamminghi
Kyrka
Fasaden vid Via del Sudario.
Fasaden vid Via del Sudario.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santi Biagio e Carlo ai Catinari
Plats Via del Sudario 41
Invigd 18 september 1491
Gravmonument över Ludovica Timbrune Valence, utfört av Mathias Kessels år 1828.
Gravmonument över Ludovica Timbrune Valence, utfört av Mathias Kessels år 1828.
Gravmonument över Ludovica Timbrune Valence, utfört av Mathias Kessels år 1828.
Webbplats: Koninklijke Belgische Kerk en Stichting Sint-Juliaan-der-Vlamingen

San Giuliano dei Fiamminghi, även benämnd San Giuliano dei Belgi[1] och San Giuliano Ospitaliere,[2] är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Julianus Hospitator. Kyrkan är belägen vid Via del Sudario i Rione Sant'Eustachio och tillhör församlingen Santi Biagio e Carlo ai Catinari. San Giuliano dei Fiamminghi är Belgiens nationskyrka i Rom.[3]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans ursprung är höljt i dunkel. Enligt uppgift skall den ha grundats under Gregorius II:s pontifikat 715–731. Kyrkan omnämns emellertid för första gången i en förteckning över Roms kyrkor från år 1492.[4] Kyrkan hade konsekrerats den 18 september föregående år.[5] En ombyggnad av kyrkan företogs omkring år 1680.[6]

Ovanför kyrkans ingångsportal står en staty föreställande den helige Julianus; det är en kopia av en staty utförd av Judocus van Haerts i mitten av 1600-talet.[7]

Bland interiörens konstverk och monument märks takfresken Den helige Julianus förhärligande, utförd av William Kent 1717–1718,[8] och gravmonumentet över grevinnan Ludovica Timbrune Valence (1787–1828), utfört av Mathias Kessels.[9]

Titelkyrka

[redigera | redigera wikitext]

San Giuliano dei Fiamminghi stiftades som titeldiakonia av påve Johannes Paulus II år 1994.[10]

Kardinaldiakoner

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Rendina 2000, s. 150.
  2. ^ Ausenda 2002, s. 417.
  3. ^ ”Chiesa rettoria San Giuliano dei Fiamminghi” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2017. https://archive.is/20170830183432/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=821. Läst 30 augusti 2017. 
  4. ^ Hülsen 1927, s. 534.
  5. ^ Escobar 1992, s. 120.
  6. ^ Marti 1998, s. 5.
  7. ^ Marti 1998, s. 6.
  8. ^ Marti 1998, s. 7.
  9. ^ Marti 1998, s. 8.
  10. ^ ”S. Giuliano dei Fiamminghi” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2017. https://archive.is/20170830184905/http://www2.fiu.edu/~mirandas/deaconries-2.htm%23Giuliano#Giuliano. Läst 30 augusti 2017. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Escobar, Mario (1992) (på italienska). Le chiese sconosciute di Roma: un insolito itinerario alla scoperta delle chiese più discrete e nascoste, fuori dagli usuali percorsi turistici, gelose custodi di preziose opere d'arte, sorprendenti curiosità e monumenti suggestivi (2). Roma: Newton Compton. OCLC 888671476 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Marti, Licia (Ottobre 1998). ”San Giuliano dei Fiamminghi” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (14): sid. 5–8. ISSN 1126-6546. 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 121. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]