Walter Frank

Walter Frank
Född	12 februari 1905[1] Fürth
Död	9 maj 1945[1] (40 år) Braunschweig
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Münchens universitet
Sysselsättning	Historiker
Redigera Wikidata

Walter Frank (pseudonym: Werner Fiedler), född 12 februari 1905 i Fürth, död 9 maj 1945 i Groß Brunsrode vid Braunschweig, var en tysk historiker. Han var ordförande för Reichsinstitut für Geschichte des neuen Deutschlands, som bland annat hade i uppgift att rättfärdiga Tredje rikets antijudiska politik.

Under 1920-talet studerade Frank historia under Hermann Oncken, Karl Haushofer och Alexander von Müller vid Münchens universitet. Han disputerade 1927 på en avhandling om Adolf Stoecker.

Frank begick självmord kort efter Tysklands villkorslösa kapitulation. Han ansåg att en värld utan Adolf Hitler var meningslös.

Bibliografi

• Hofprediger Adolf Stoecker und die christlichsoziale Bewegung (1928)
• Händler und Soldaten. Frankreich und die Judenfrage in der "Affäre Dreyfus" (1933)
• Nationalismus und Demokratie im Frankreich der dritten Republik (1871 bis 1918) (1933)
• Franz Ritter von Epp. Der Weg eines deutschen Soldaten (1934)
• Geist und Macht. Historisch-politische Aufsätze (1938)
• "Höre Israel!" Studien zur modernen Judenfrage (1939)
• Der Panama-Skandal (1942)
• Adolf Hitler. Vollender des Reichs (1944)

Referenser

Noter

1. ^ [ ] Gemeinsame Normdatei, läst: 24 april 2014.^{[källa från Wikidata]}

Tryckta källor

• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 160–161. ISBN 978-3-596-16048-8