William Edward Forster | |
Född | 11 juli 1818[1][2][3] Bradpole, Storbritannien |
---|---|
Död | 5 april 1886[4] (67 år) |
Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Utbildad vid | Grove House School |
Sysselsättning | Politiker[5] |
Befattning | |
Ledamot av Irlands kronråd Ledamot av Kronrådet Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament, Bradford (1861–1865)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament Storbritanniens 19:e parlament, Bradford (1865–1868)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 20:e parlament Storbritanniens 20:e parlament, Bradford (1868–1874)[6] Förenade kungarikets utbildningsminister (1868–1874) Ledamot av Förenade kungarikets 21:a parlament Storbritanniens 21:a parlament, Bradford (1874–1880)[6] Rektor, Aberdeens universitet (1875–1878) Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Bradford (1880–1885)[6] Storbritanniens Irlandsminister (1880–1882) Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament Storbritanniens 23:e parlament, Bradford Central (1885–1886) | |
Politiskt parti | |
Liberal Party | |
Maka | Jane Martha Arnold (g. 1850–)[7][8] |
Barn | Edward Penrose Arnold-Forster (f. 1851)[7] Florence Arnold-Forster (f. 1854 och 1853)[7] Hugh Oakeley Arnold-Forster (f. 1855)[7] Frances Arnold Forster (f. 1857)[7] |
Föräldrar | William Forster[9][7] Anna Buxton[7] |
Utmärkelser | |
Fellow of the Royal Society | |
Redigera Wikidata |
William Edward Forster, född 11 juli 1818, död 6 april 1886, var en brittisk politiker.
Forster började son bana som textilfabrikör med drevs av starka allmänna och filantropiska intressen in i politiken och blev 1861 liberal medlem av underhuset. 1865 blev han undersekreterare för kolonierna i Russels regering. Hans kamp för rösträttens och folkundervisningens utvidgning till nya klasser gav honom en uppmärksammad ställning, och 1868 erhöll han en post i Gladstones regering, närmast med uppgift att reformera skolväsendet. Forsters skolreformförslag 1870 genomdrevs i något reviderat skick men skapade en mycket stark opposition. När Gladstone 1875 drog sig tillbaka från ledningen av liberala partiet, var Forster starkt ifrågasatt att bli hans efterträdare. I Gladstones andra regering blev Forster minister för Irland, just som detta land orsakade Storbritannien stora svårigheter. Då Gladstones ministär frigav Charles Stewart Parnell och andra som fängslats för sin delaktighet i de irländska oroligheterna, lämnade Forster sin post och regeringen. När Gladstone 1886 accepterat Home rule-programmet för Irland, motsatte sig Forster detta med all kraft. Klyftan hade då redan i andra frågor fördjupats mellan Gladstones mera frihetsvänliga och Forsters mera imperialistiskt betonade liberalism.
|