1 Persei | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Perseus |
Rektascension | 01t 51m 59,320s[1] |
Deklination | +55° 08′ 50,58″[2] |
Skenbar magnitud () | +5,49 - 5,74 - 5,85 (V)[3], +5,49 – 5,85 (V)[4] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B1.5 V[3], |
B–V | -0,175 ± 0,004[5] |
Variabeltyp | Förmörkelsevariabel av Algol-typ (EA/D)[4][6] |
Astrometri | |
Egenrörelse (µ) | RA: 12,05 ± 0,25[1] mas/år Dek.: -9,18 ± 0,28[1] mas/år |
Parallax () | 2,52 ± 0,33[1] |
Avstånd | ca 1 300 lå (ca 400 pc) |
Absolut magnitud () | -1,37 / -1,77[7] |
Detaljer | |
Massa | 6,95[7] M☉ |
Radie | 3,29[7] R☉ |
Luminositet | 2 188[7] L☉ |
Temperatur | 21 500[7] K |
Vinkelhastighet | 115[7] km/s |
Andra beteckningar | |
V436 Persei, GCRV 1036, LS I +54 2, TYC 3688-2149-1, GEN# +1.00011241, 2MASS J01515931+5508505, UBV 1852, AG+54 198, GSC 03688-02149, N30 380, UBV M 8449, ALS 6794, HD 11241, PPM 26835, uvby98 100011241, BD+54 396, HGAM 91, ROT 258, WEB 1835, CEL 174, HIC 8704, SAO 22690, Gaia DR2 408620409702994432, FK5 2122, HIP 8704, SKY# 2751, GC 2241, HR 533, TD1 1047 [2] |
1 Persei, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna belägen i den nordvästra delen av stjärnbilden, Perseus och har också variabelbeteckningen V436 Persei. Den har en högsta skenbar magnitud på ca 5,49[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,5[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 300 ljusår (ca 400 parsek) från solen.
Primärstjärnan 1 Persei A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B1.5 V.[3] Den har en massa som är ca 7[7] solmassor, en radie som är ca 3,3[7] solradier och utsänder ca 2 200[7] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 21 500 K.[7]
1 Persei är en förmörkelsevariabel av Algol-typ (EA/D) med en visuell magnitud som varierar mellan +5,49 och 5,85 med perioden 25,9359 dygn.[4] Under primärstjärnans förmörkelse sjunker ljusstyrkan till magnitud 5,85, medan den vid följeslagarens förmörkelse sjunker till 5,74. Förmörkelserna varar i ungefär 25 timmar.[3]
Dubbelstjärnan består av två stjärnor i huvudserien av spektraltyp B2 i en excentrisk bana med en omloppsperiod av 25,9 dygn.[8] Stjärnorna är omgivna av ett svagt gasmoln som är synlig i mitten av infraröd våglängd, även om det är oklart huruvida de är ursprunget till gasen eller helt enkelt passerar den.