Anders Ehnmark
| Anders Ehnmark | |
| Född | Anders Jacob Ehnmark 2 juni 1931 Linköping |
|---|---|
| Död | 29 mars 2019 (87 år) |
| Yrke | Författare, journalist |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1962–2019 |
| Maka | Birgitta Wettergren (1957–1976; skilda) Annika Hagström (1976–2019; hans död) |
Anders Jacob Ehnmark, född 2 juni 1931 i Linköping, död 29 mars 2019,[1][2] var en svensk författare och journalist.
Han avlade filosofie kandidatexamen vid Uppsala universitet 1960 och skrev för Expressen 1956–1972. Han var filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet från 1992[3] och hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation från 1988. Ehnmark tilldelades Övralidspriset 2002.
Ehnmark tog i början av 1970-talet anställning på tidningen Norrskensflamman men blev medlem i VPK först på 1980-talet.
När Ehnmark 1995 blev kolumnist i Expressen beskrevs han av tidningen såsom ”berömd för att i årtionden ha gett vänstern ett ansikte – och aldrig funderat på en plastikoperation”.[4]
Han gifte sig 1957 med Birgitta Wettergren och var därefter från 1976 fram till sin död 2019 gift med journalisten Annika Hagström.[5] Ehnmark är gravsatt i minneslunden på Kungsholms kyrkogård i Stockholm.[6]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1962 – Angola
- 1963 – Cuba cubana
- 1968 – Guerrilla
- 1969 – Rapport från det röda Emilien, en bok om italiensk kommunism
- 1973 – Exemplet Guinea-Bissau
- 1973 – Jag är jävligt optimistisk
- 1974 – Tusen fasta viljor, ett reportage från det röda Norrbotten
- 1976 – Karamellkoket
- 1976 – Chez nous, bilder från svenskt församlingsliv (tillsammans med P.O. Enquist)
- 1979 – Mannen på trottoaren, förundersökning angående mordet på doktor Plehve
- 1979 – Palatset, ett reportage från Italien
- 1980 – Ögonvittnet
- 1982 – Doktor Mabuses nya testamente, en detektivroman från seklets slut (tillsammans med P.O. Enquist)
- 1983 – Arvskifte, 5 politiska memoarer
- 1986 – Maktens hemligheter, en essä om Machiavelli
- 1987 – Protagoras sats, på spaning efter det politiska förnuftet (tillsammans med P.O. Enquist)
- 1990 – Slottet, en essä om Alexis de Tocqueville
- 1992 – Rättvisa och makt
- 1993 – Resan till Kilimanjaro, en essä om Afrika efter befrielsen
- 1994 – Tre essäer om befrielse och frihet
- 1994 – Den döda vinkeln, problemet med demokratin
- 1995 – Resa i skuggan
- 1999 – Minnets hemlighet, en bok om Erik Gustaf Geijer
- 2001 – Frihetens rike, om det roliga
- 2002 – Krigsvinter, dagbok från skogen
- 2002 – Tal på Övralid 6 juli 2002
- 2005 – En stad i ljus, Antonio Gramscis slutsatser
- 2008 – Tid & otid : krönika från åren efter kriget (illustrerad av Leif Zetterling)
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1970 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1992 – Filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet
- 1998 – John Landquists pris
- 2002 – Övralidspriset
- 2010 – Svenska Akademiens essäpris
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://www.familjesidan.se/cases/3792d1ef-eed3-48c2-a903-05463236ed7d/funeral-notices
- ^ ”Författaren Anders Ehnmark har avlidit”. DN.SE. 29 mars 2019. https://www.dn.se/kultur-noje/forfattaren-anders-ehnmark-har-avlidit/. Läst 29 mars 2019.
- ^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907–2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 141. Libris 10624901. ISBN 9789173603546
- ^ Expressen. 4 juli 1995.
- ^ Vem är det 1993, sid.261
- ^ Anders Jacob Ehnmark på Gravar.se
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikiquote har citat av eller om Anders Ehnmark.- Anders Ehnmark i Libris
- Norstedts – Anders Ehnmark
|