Eirik Stubø | |
Eirik Stubø under Dramatens höstsamling i augusti 2015. | |
Född | Eirik Aasan Stubø 16 juni 1965 Narvik, Norge |
---|---|
År som aktiv | 1994– |
IMDb |
Eirik Aasan Stubø, född 16 juni 1965 i Narvik, är en norsk teaterregissör och tidigare teaterchef.
Han debuterade med Oleanna av David Mamet på Torshovsteatret 1994. 1995 anställdes han vid Rogaland Teater, där han var teaterchef 1997–2000. Som regissör koncentrerade han sig här särskilt på absurdistiska klassiker som Harold Pinters Mathissen och Edward Albees Zoo Story, samt modern internationell dramatik som Thomas Bernhards De sammansvurna och Teatermakaren, Lars Noréns Rumäner, Bernard-Marie Koltès Västra kajen och två monologer av Hugo Claus, Gilles och natten och Frestelsen. Han regisserade Spelet om den helige Olav i Stiklestad 1996–1998.
Mellan 2000 och 2008 var Stubø chef för Nationaltheatret. Här satte han bland annat upp Lars Noréns Vinterförvaring (urpremiär), samt Henrik Ibsens Vildanden och Hedda Gabler. För Vildanden, som spelades i New York 2006, mottog Stubø det prestigefulla teaterpriset Obie Award (Off-Broadway Theater Award). Han mottog det norska Heddaprisen år 2009. Han fick också många lovord för uppsättningarna av Jon Fosses Någon kommer att komma och Eg er vinden (urpremiär vid Festspelen i Bergen 2007) och Jean Racines Fedra vid svenska Riksteatern.
Hösten 2013 blev han teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern. Det väckte därför uppmärksamhet och förvåning, när han i maj 2014 utsågs till ny chef för Dramaten från och med 2015.[1] Stubø hade ingen enskild vision för Dramaten men ville sätta upp fler smala pjäser och djärva formexperiment. Samtidigt ville han väcka liv i en tradition av breda familjeföreställningar och göra teater av Astrid Lindgrens och Roald Dahls böcker: "Teater handlar om att fånga verkligheten, begripa verkligheten. Begripa det som inte låter sig begripas."[2]
Han avgick som chef för Dramaten den 8 april 2019.
|