Hagge Geigert

Hagge Geigert
Hagge Geigert och Monica Zetterlund.
Hagge Geigert och Monica Zetterlund.
FöddElof Gösta Harry Johansson
30 juni 1925
Lerdal, Dalsland, Sverige
Död14 februari 2000 (74 år)
Göteborg, Sverige
YrkeFörfattare, journalist, teaterdirektör, programledare
NationalitetSverige Svensk
Språksvenska
Verksam1955–1997

Elof Gösta Harry "Hagge" Geigert, före 1945 Johansson, född 30 juni 1925 i Lerdal, Dalsland, död 14 februari 2000 i Göteborg, var en svensk revyförfattare, teaterdirektör, tv-underhållare, författare, journalist och debattör.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år

[redigera | redigera wikitext]

Hagge Geigert började som journalist på tidningen Bohusläningen i Uddevalla, och det var här som han 1945 tog sig pseudonymen Hagge. Det var i Uddevalla som han inledde sin karriär som framgångsrik revyförfattare. 1955 gjorde han sin första revy, Stan kring Thordén. Geigert lyckades locka stora stjärnor som Git Gay, Nils Poppe och Brita Borg till Folkets Hus i Uddevalla. Han upptäckte också nya stjärnskott som Lill Lindfors, Anita Lindblom och Laila Westersund, vilka inledde sin artistkarriär hos Geigert.

Hagge Geigert flankerad av Barbro Skinnar och Cornelis Vreeswijk 1965.

Under många somrar var han konferencier för trivselkvällarna i Kungsträdgården i Stockholm, där han presenterade många av tidens största artister. Hans första göteborgska satsning var en kabaré på Lorensberg 1962[1], tre år innan han tog Lisebergsteatern i besittning.

Lisebergsteatern och kamper

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1965–1997 var han teaterchef för Lisebergsteatern i Göteborg där Hagges revy blev en årlig tradition[2].

Geigert var en satiriker, hans texter var vassa och kvicka. Trots sin uppkäftighet blev han folkkär men också missaktad i vissa kretsar. Han tog tidigt ställning mot nazism och främlingsfientlighet, ett engagemang som grundlades när han efter andra världskriget hjälpte till att ta emot överlevande från förintelselägren.[3]

I början av 1950-talet arbetade Geigert som ombudsman i Folkpartiets ungdomsförbund (FPU).[3] Han var under hela sitt liv också en varm anhängare av staten Israel.[3] Han mordhotades åtskilliga gånger under sitt liv[4], bland annat av Anders Klarström som senare blev Sverigedemokraternas förste partiledare.[5]

Under 1970-talet blev han utfrusen av den tidens teaterelit som ansåg att Geigerts underhållning var ytlig. Sin sista stora kamp förde han mot tobaksbolagen. Han var själv sjuk i lungemfysem och tog strid på tidningarnas debattsidor mot rökning.[6]

TV-karriär

[redigera | redigera wikitext]

Som tv-man gjorde Geigert flera underhållningsprogram. Redan 1958 ledde han Måndagsposten. Samma år svarade han för underhållningen under ATP-valvakan då han lyckades sammanföra Tage Erlander och Karl Gerhard.

År 1975 kom tv-serien Gäst hos Hagge som blev en långkörare med miljonpublik. Bland hans många gäster kan nämnas Georg Rydeberg, Sven Stolpe, Lill-Babs, Sten Broman, Ingvar Carlsson, Olof Palme, Sigge Fürst, Christina Schollin, Anita Ekberg, Anni-Frid Lyngstad, Birgit Nilsson, Kikki Danielsson och Agnetha Fältskog.

Krönikor

[redigera | redigera wikitext]

Under många år var Hagge Geigert krönikör i Göteborgs-Posten; flera av hans kåserier finns återutgivna i boken Hagge på hugget som utkom 1990.

Hagges fredspris

[redigera | redigera wikitext]

Geigert instiftade 1994 "Hagge Geigerts fredspris" där pengar delas ut till personer och organisationer som uträttat något konkret i kampen mot främlingsfientlighet och rasism.[7] Några av mottagarna är:

  • 1994 – Flatåsskolan och Brunnsboskolan i Göteborg samt ungdomsteatern "Barn i krig"[7]
  • 1995 – Janina Nilsson, för hennes hjälpverksamhet för mindre bemedlade i Polen samt sina ständiga resor i skolorna i Sverige där hon berättat om de fasansfulla krigsåren.[8]
  • 1998 – Smyrnakyrkans ungdomar i Göteborg för sin mångkulturella verksamhet där flera invandrargrupper deltar, och för sitt gränsöverskridande arbete i invandrartäta förorter.[9]
  • 1999 – Internationella barnbyar[10]
  • 2000 – Artister för livet (tidigare Lirare mot våld)[11]
Hagge Geigerts grav på Västra kyrkogården i Göteborg.

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Hagge Geigert var son till nämndeman Ivan Johansson och Boletta Johansson, född Paulsdotter. Han var gift första gången 1958–1984 med Kerstin Wahlqvist, dotter till fabrikör David Wahlqvist och Clara Wahlqvist, född Andersson. Han gifte sig andra gången 4 juli 1989 med sjuksköterskan Inger Nyström (i hennes andra gifte), dotter till reparatör Gösta Nyström och Elisabeth Nyström, född Björksjö.[12]

Geigert bodde under många år på adressen Lilla Bergsgatan 3, en trappväg från Lilla Bergsgatan och upp till Nilssonsberg.[13]

Hagge Geigert avled år 2000 i sviterna efter lungsjukdomen KOL, detta efter att ha rökt ett paket cigaretter om dagen i nära 40 år.[14] Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.

Geigerts son Joakim Geigert arbetar också inom TV-branschen.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Hagge Geigert hedrades med många utmärkelser under sin karriär, inte minst för sitt hängivna arbete mot nazismen. År 2011 fick han Hagge Geigerts Trappor inom stadsdelen Annedal uppkallade efter sig.[15]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Geigert, Hagge (1989). Gäster hos Hagge. Höganäs: Bra böcker. Libris 865167 
  • Geigert, Hagge (1990). Hagge på hugget: kåserier. Höganäs: Wiken. Libris 7591969. ISBN 91-7024-794-3 
  • Geigert, Hagge (1999). Gökungen: en bok om ett äventyrligt och ibland farligt leverne (1. uppl.). Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Libris 7777818. ISBN 9189080319 

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sören Skarback, kapitlet "Hagge kommer till stan", sid 197-202 i boken "Göteborg precis som i går : En skildring av 50- och 60-tal". Warne Förlag, Mölndal 1998 ISBN 91-86424-73-4
  2. ^ Uno Myggan Ericson (redaktör): "Myggans nöjeslexikon" band 7, sid 72-75 (komplett revyförteckning). Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1991 ISBN 91-7752-265-6
  3. ^ [a b c] Per Ahlmark (20 februari 2000). ”Sjöbolunch med Hagge Geigert”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/ledare/kolumn-per-ahlmark-sjobolunch-med-hagge-geigert/. Läst 21 juni 2018. 
  4. ^ Hagge Geigert: "Gökungen : En bok om ett äventyrligt och ibland farligt leverne" (självbiografi). Hjalmarsson & Högberg, Stockholm 1999 ISBN 91-89080-31-9
  5. ^ Källa: Boken Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson / Utskrift av telefonsamtal till Hagge Geigert, Förundersökningsprotokoll, Göteborgs PD, Dnr K 12585/84, bilaga 3, sid 1.
  6. ^ Susanna Lindgren (2013). ”Joakim Geigert såg Hagge tyna bort i KOL - "Pappa stred mot tobaksbolagen"”. Forskning för hälsa, nummer 3/2013. Hjärt- och Lungfonden. Arkiverad från originalet den 21 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180621143456/https://www.hjart-lungfonden.se/documents/ffh/forskning-for-halsa-3-2013.pdf. Läst 21 juni 2018. 
  7. ^ [a b] ”Fredsprispremiär”. Svenska Dagbladet. 16 maj 1994. https://www.svd.se/arkiv/1994-05-16/25. 
  8. ^ ”Hagges fredspris utdelade”. Göteborgs-Posten. 29 maj 1995. 
  9. ^ ”Noterat”. Svenska Dagbladet. 15 maj 1998. https://www.svd.se/arkiv/1998-05-15/9. 
  10. ^ Marcus Boldemann (15 februari 2000). ”Hagge Geigert blev 74 år. Revymakare och antinazist. Efter en lång tids sjukdom avled han på måndagen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/hagge-geigert-blev-74-ar-revymakare-och-antinazist-efter-en-lang-tids-sjukdom-avled-han-pa-mandagen/. 
  11. ^ Vidar Severin (5 maj 2003). ”Hyséns hyss hjälpte inte”. Expressen. Arkiverad från originalet den 22 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200222051427/https://www.expressen.se/gt/hysens-hyss-hjalpte-inte/. 
  12. ^ The Royal Bachelors' Club 1769-1994 : Jubileumsskrift, Royal Bachelors' Club (Göteborg) & Ulf Andersson, Göteborg 1994. "Biografisk matrikel", s. 372
  13. ^ Göteborgs Stad, Kultur, Protokoll, Kulturnämnden, Sammanträdesdatum, 2011-04-28 Arkiverad 24 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ ”Joakim Geigert fortsätter pappas kamp mot KOL”. Hjärt-Lungfonden. Arkiverad från originalet den 29 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190129122911/https://www.hjart-lungfonden.se/Sjukdomar/Lungsjukdomar/KOL/Mer-lasning/Joakim-Geigert/. Läst 28 januari 2019. 
  15. ^ Åke Lundgren (16 april 2011). ”Nya gator i Göteborg döps efter kändisar”. GT-Expressen. Arkiverad från originalet den 21 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180621160422/https://www.expressen.se/gt/nya-gator-i-goteborg-dops-efter-kandisar/. Läst 21 juni 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata