Lil Terselius

Lil Terselius
Lil Terselius på Guldbaggegalan 2013.
Lil Terselius på Guldbaggegalan 2013.
Född5 november 1944
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Död26 oktober 2021 (76 år)
Oscars församling,
Stockholm
Aktiva år1968–2021
Betydande roller
Teater:
Mariane i Tartuffe (Dramaten, 1971)
Anna i Tiden är vårt hem (Dramaten, 1992)
Film:
Lydia i Den allvarsamma leken (1977)
Eli Laupstad i Förföljelsen (1981)
IMDb SFDb

Lil Poldi Terselius, född 5 november 1944 i Stockholm, död 26 oktober 2021,[1][2][3] var en svensk skådespelare. Terselius medverkade i en rad tv-, film- och teaterföreställningar från slutet av 1960-talet fram till sin död.

Lil Terselius föddes i Stockholm men bodde mellan fyra och fjorton års ålder i Borås, där föräldrarna arbetade som försäljningschef respektive sekreterare.[4] Som fjortonåring kom hon åter till Stockholm och studerade dans för Lia Schubert och jazzdans hos Graham Tainton. Efter studenten började hon med språkstudier vid universitet efter att bland annat arbetat som au pair och turistguide i England. Hon kom i kontakt med studentteatern vilket efterföljdes av utbildning 1967–1970 vid Scenskolan i Stockholm.[5]

Direkt efter examen fick hon fast anställning vid Dramaten 1970 där hon fick sitt genombrott 1973 i Gruffet i Chiozza. Samma år fick hon en bemärkt roll i Jolos beredskapsserie i tv Någonstans i Sverige och följande år var hon en mystisk dansös i De tre från Haparanda. Åren 1975–1977 spelade hon vid Helsingborgs stadsteater. År 1977 spelade hon huvudrollen i filmen Den allvarsamma leken.[5]

Hon gjorde även gästspel i tv-serier som Rederiet och Varuhuset och var tv-programledare i Teatercaféet från Örebro tillsammans med Per Eric Nordquist.[6]

Terselius Guldbaggebelönades 1977 för rollen som Lydia i Den allvarsamma leken och hon tilldelades Dramatens O'Neill-stipendium 2000. År 2004 tilldelades hon Litteris et Artibus-medaljen.[6]

Lil Terselius översatte dessutom pjäser från franska och engelska, några för Dramaten, däribland Zelda som sedan spelades med Terselius i titelrollen.[7] Hon var ett tag fackligt aktiv ordförande i Dramatens artistklubb.[4]

Under en tid var hon gift med skådespelaren och regissören Hans Klinga, tidigare skolkamrat på scenskolan.[5] Hon var även sambo med dramatikern Lars Norén.[8]

Lil Terselius är gravsatt i minneslundenSkogskyrkogården i Stockholm.[9]

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1971 Mariane Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur)
Molière
Mimi Pollak Dramaten
1972 Värdshusvärdens hustru Mäster Olof
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1975 Olivia Trettondagsafton (Twelfth Night, or What You Will)
William Shakespeare
Ingmar Bergman Dramaten
1976 Betty Lemarchand/Afrodite Pariserliv (La Vie parisienne)
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Hans Polster Helsingborgs stadsteater[10]
1977 Spanska flugan (Die spanische Fliege)
Franz Arnold och Ernst Bach
Olle Johansson Helsingborgs stadsteater[11]
Kristina Mäster Olof
August Strindberg
Lars Svenson Helsingborgs stadsteater[12]
1978 Sally Bowles Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Leif Söderström Helsingborgs stadsteater[13]
1979 Grynet Vem är rädd för Virginia Woolf? (Who's Afraid of Virginia Woolf?)
Edward Albee
Jan Lewin Dramaten
1985 Bolette Frun från havet (Fruen fra havet)
Henrik Ibsen
Gunnel Lindblom Dramaten
1986 Lady Macbeth Macbeth
William Shakespeare
Christian Tomner Dramaten
Mary Ett gästabud i pestens tid (Пир во время чумы, Pir vo vremja čumy)
Aleksandr Pusjkin
Jurij Ljubimov Dramaten
1988 Den yngre kvinnan I lodjurets timma
Per Olov Enquist
Göran Graffman Dramaten
1989 Ann Höst och vinter
Lars Norén
Brigitte Ornstein Dramaten
1991 Yvonne Tennier I nöd och lust
Georges Feydeau
Ingvar Kjellson Dramaten
1992 Nita Alla dagar alla nätter
Margareta Garpe
Margareta Garpe Dramaten
Anna Tiden är vårt hem
Lars Norén
Björn Melander Dramaten
1993 Hustrun Blodsbröllop (Bodas de Sangre)
Federico Garcia Lorca
Eva Bergman Dramaten
1995 B Tre långa kvinnor (Three Tall Women)
Edward Albee
Björn Melander Dramaten
1996 Omega Backanterna (Βάκχαι, Bakchai)
Euripides
Ingmar Bergman Dramaten
1997 Hanna Hannas midsommar
Margareta Garpe
Margareta Garpe Dramaten
1998 Elicia Celestina (La Celestina)
Fernando de Rojas
Robert Lepage Dramaten
1999 Mama Morton Chicago
John Kander, Fred Ebb och Bob Fosse
Walter Bobbie
Scott Faris
Eriksbergshallen/
Oscarsteatern[14]
2002 Zelda Zelda (Zelda Alone)
Paul Robinson Hunter
Lena Söderblom Dramaten
2004 Fru Stenholm Valpen
Henning Mankell
Ellen Lamm Dramaten/
Strindbergs Intima Teater
Hertiginnan av Wei Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Staffan Valdemar Holm Dramaten
2005 Sonja Efterspel (Afterplay)
Brian Friel
Lena Söderblom Dramaten
2006 Miranda Pinocchios aska (Pinnocchios aske)
Jokum Rohde
Anna Novovic Dramaten
2007 Halie Hem till gården (Buried Child)
Sam Shepard
Stefan Larsson Dramaten
2008 Kaj Svenskt landskap med kinesiska detaljer
Lucas Svensson
Carolina Frände Dramaten
Lisa Små äktenskapliga brott (Petits crimes conjugaux)
Eric Emmanuel Schmitt
Eva Dahlman Dramaten
2009 Matrjona Mörkrets makt (Власть тьмы, Vlast′ t′my)
Lev Tolstoj
Michaela Granit Dramaten
M Törst (Crave)
Sarah Kane
Nadja Weiss Dramaten
2010 Hillary Rodham Clinton Jerusalem 2010
Eva Bergman
Eva Bergman Dramaten
Kvinnan En sommardag (Ein sommars dag)
Jon Fosse
Gunnel Lindblom Dramaten
2011 Fru Schmidt Tjuvar (Diebe)
Dea Loher
Jenny Andreasson Dramaten
2012 Fru Yang
Kvinnan
Den goda människan i Sezuan (Der gute Mensch von Sezuan)
Bertolt Brecht
Eva Dahlman Dramaten
Baronessan de la Berche Chéri
Colette
Jenny Andreasson Dramaten
2014 Dottern Dödspatrullen
Marie-Louise Ekman
Marie-Louise Ekman Dramaten
2015 Nina Idioten
Mattias Andersson efter Fjodor Dostojevskij
Mattias Andersson Dramaten
2016 Fru Blenda Vergérus Fanny och Alexander
Ingmar Bergman
Stefan Larsson Dramaten
2017 Valerie Petra von Kants bittra tårar (Die bitteren Tränen der Petra von Kant)
Rainer Werner Fassbinder
Sunil Munshi Dramaten
De sista vittnena (Последние свидетели)
Svetlana Aleksijevitj
Ulla Kassius Dramaten

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ https://www.expressen.se/noje/skadespelerskan-lil-terselius-ar-dod/
  2. ^ Farran-Lee, Lydia (27 oktober, 2021). ”Skådespelaren Lil Terselius är död”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/lil-terseilus-ar-dod.  Läst 27 oktober 2021
  3. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/748343
  4. ^ [a b] Granestrand, Lasse. ”Lill Terselius – Tacksamhet ger mig utslag”. Vetaren. SPF Seniorerna. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626164358/http://www.veteranen.se/kultur/lill-terselius-tacksamhet-ger-mig-utslag/. Läst 23 april 2015. 
  5. ^ [a b c] ”Lil Terselius”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=68196&iv=BIOGRAPHY. Läst 23 april 2015. 
  6. ^ [a b] ”Lil Terselius”. Skådespelarfakta. Dramaten. Arkiverad från originalet den 18 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150618105153/http://www.dramaten.se/Medverkande/Skadespelare/Terselius-Lil/. Läst 23 april 2015. 
  7. ^ Christina Kellberg (17 maj 2010). ”Den politiska teatern är på väg tillbaka”. Fokus. http://www.fokus.se/2010/05/den-politiska-teatern-ar-pa-vag-tillbaka/. Läst 23 april 2015. 
  8. ^ Niklas Svensson (19 december 2002). ”Lars Norén skiljer sig igen”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/lars-noren-skiljer-sig-igen/. Läst 1 november 2021. 
  9. ^ ”Terselius, Lil Poldi”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/e6c853fe-3661-474c-aa6e-7575453d9509. Läst 6 december 2024. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (16 oktober 1976). ”'Pariserliv' i Helsingborg: Förenklad komplikation men vilken operett!”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-10-16/282/18. Läst 10 augusti 2021. 
  11. ^ Lars Ring (13 februari 1994). ”Överdådig kostymprakt fest för ögat: Visuell sensualism kvalitet som räcker långt i Östgötateaterns Maria Stuart”. Svenska Dagbladet: s. 21. https://tidningar.kb.se/1767385/1994-02-13/edition/11656/part/3/page/3. Läst 2 mars 2020. 
  12. ^ Leif Zern (31 mars 1977). ”Deprimerande 'Mäster Olof'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021. 
  13. ^ Marcus Boldemann (2 maj 1978). ”Övertydlig 'Cabaret'”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-05-02/117/20. Läst 10 augusti 2021. 
  14. ^ Martin Nyström (19 februari 1999). ”Mästerlig "Chicago" i Göteborg. Den briljanta ensemblen sänder rysningar i salongen redan från start.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/masterlig-chicago-i-goteborg-den-briljanta-ensemblen-sander-rysningar-i-salongen-redan-fran-start/. Läst 24 mars 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]