Tokugawa Iesato, (徳川 家達) född som Kamenosuke den 24 augusti 1863 i Edo, död 5 juni 1940, var en japansk furste, statsman, hovtjänsteman samt huvudman för Tokugawa-ätten.
Kamenosuke föddes som tredje son till Yoshiyori av Tayasu-grenen, en av Tokugawas tre huvudlinjer.[1] Han adopterades av Tokugawa Yoshinobu, den siste shogunen,[2] och efterträdde denne 1868 som huvudman för Tokugawa-ätten, då under namnet Iesato[1]. Som huvudman ansvarade Iesato för marken i Fuchu i Suruga-provinsen, och blev 1869 guvernör över Shizuoka. När de gamla klanerna avskaffades till förmån för prefektursystemet befriades han från guverörsskapet, och mellan 1877 och 1882 studerade han i England. Han återvände till Japan och blev 1884 adlad till koshaku[1] (furste[2]). När det japanska parlamentet öppnade 1890 tillsattes Iesato som ledamot i överhuset (pärskammaren) och var talman mellan 1903 och 1933. Trots att han ombads forma en regering när Gonbee Yamamotos avgick 1914 vägrade han bli premiärminister.[1] Iesato representerade Japan utomlands vid flera tillfällen, han var landets förste delegerade vid Washingtonkonferensen 1921-22 och besökte även Stockholm 1910[2][3]. Han var dessutom ordförande för japanska Röda Korset[1]