Werner Braune

Werner Braune
Werner Braune i amerikansk fångenskap.
Obersturmbannführer
Född	11 april 1909 Mehrstedt, Schwarzburg-Rudolstadt, Kejsardömet Tyskland
Död	7 juni 1951 (42 år) Landsberg am Lech, Bayern, Västtyskland
Begravningsplats	Oeslau, Bayern
Inträde	18 november 1934
Tjänstetid	1934–1945
Befäl	Sonderkommando 11b inom Einsatzgruppe D
Utmärkelser	Krimskölden

Werner Braune mottar sin dödsdom i april 1948.

Karl Rudolf Werner Braune, född 11 april 1909 i Mehrstedt, Schwarzburg-Rudolstadt, död 7 juni 1951 i Landsberg am Lech, var en tysk promoverad jurist och SS-Obersturmbannführer. Han var från oktober 1941 till september 1942 chef för Sonderkommando 11b inom Einsatzgruppe D och ansvarig för massmordet på drygt 14 300 judar i ryska Simferopol 11–13 december 1941. Werner Braune var äldre bror till Fritz Braune.^[1]

Biografi

Braune promoverades 1932 till juris doktor vid Jena universitet. Hans avhandling bär titeln Gibt es eine Zwangsvollstreckung aus Verurteilungen zur Abgabe einer Willenserklärung? Han inträdde 1934 i SS och SD. År 1940 var han chef för Gestapo i Koblenz, senare samma år i Wesermünde.^[2]

Operation Barbarossa

I gryningen den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde den omfattande Operation Barbarossa. Enligt Tysklands Führer Adolf Hitler innebar kriget mot Sovjetunionen ett ideologiskt förintelsekrig och den ”judisk-bolsjevikiska intelligentian” måste elimineras.^[3] Efter de framryckande tyska arméerna följde Einsatzgruppen, mobila insatsgrupper. Chefen för Reichssicherheitshauptamt, Reinhard Heydrich, gav insatsgrupperna i uppdrag att mörda judar, romer, partisaner, politiska kommissarier (så kallade politruker) och andra personer som ansågs hota Tredje rikets säkerhet. Beträffande insatsgruppernas massmord på judar mördades initialt endast män, men i augusti 1941 gav Reichsführer-SS Heinrich Himmler order om att massmordet även skulle inbegripa kvinnor och barn.^[4] I början av oktober 1941 avlöste Braune Bruno Müller som befälhavare för Sonderkommando 11b inom Einsatzgruppe D. Braunes kommando opererade bland annat i Odessa och på Krim. I september 1942 efterträddes Braune av Paul Schulz.

Einsatzgruppenrättegången

Vid Einsatzgruppenrättegången 1947–1948 dömdes Braune till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och avrättades genom hängning. Hans sista ord var bland annat: ”Min kamp handlade om sanning och rätt.” (”Mein Kampf ging um Wahrheit und Recht.”)^[2]

Referenser

Noter

1. ”Werner Braune” (på italienska). Olokaustos.org. Associazione Olokaustos. Arkiverad från originalet den 1 december 2013. https://www.webcitation.org/6LXezI8Li?url=http://www.olokaustos.org/bionazi/leaders/braune-werner.htm. Läst 1 december 2013. 
2. ^ [ ] Klee 2007, s. 72.
3. Weale 2013, s. 306.
4. Kershaw 2000, s. 469.

Webbkällor

• ”Die letzten Sieben Hingerichteten” (på tyska). Landsberg im 20. Jahrhundert — Bürgervereinigung zur Erforschung der Landsberger Zeitgeschichte. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T4t91Gau?url=http://www.buergervereinigung-landsberg.de/kriegsverbrecher/Hingerichteten.pdf. Läst 4 oktober 2014. 
• ”GERMANY: Slow Trip to the Gallows” (på engelska). TIME Magazine. 4 juni 1951. ISSN 0040-781X. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,858077,00.html. Läst 4 januari 2013. 
• ”Seven German War Criminals Executed” (på engelska). The Canberra Times. 8 juni 1951. Arkiverad från originalet den 4 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DQXmgbYm?url=http://trove.nla.gov.au/ndp/del/article/2830584. Läst 4 januari 2013. 

Tryckta källor

• Kershaw, Ian (2000) (på engelska). Hitler: 1936–1945: Nemesis. London: Allen Lane. Libris 3232757. ISBN 0-713-99229-8 
• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
• Weale, Adrian (2013). SS: en ny historia. Stockholm: Fischer & Co. ISBN 978-91-86597-41-2 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Werner Braune.
  Bilder & media