Knut Agathon Wallenberg, ofta benämnd K A Wallenberg, född 19 maj 1853 i Katarina församling i Stockholm, död 1 juni 1938 i Skeppsholms församling i Stockholm,[6] var en svensk bankman, politiker och filantrop.
Wallenberg utbildade sig liksom fadern André Oscar Wallenberg till sjöofficer, men skaffade sig tidigt även bankpraktik i Paris.[7]
I samband med den stora finanskrisen i Sverige och andra länder 1878-79 började Knut Agathon Wallenberg arbeta i Stockholms Enskilda Bank, som grundats 1856 av hans far A O Wallenberg. Finanskrisen drev banken, som hade stora och osäljbara obligationsinnehav i järnvägssektorn, mot konkurs. Banken räddades, liksom flera andra banker, av ett statligt stödlån.
Vid faderns död 1886 övertog Wallenberg ansvaret för banken. Detta skedde samtidigt som en intensiv investeringsperiod i svenskt näringsliv inleddes. Stockholms Enskilda Bank spelade under denna tid en nydanande roll genom att förbinda den franska kapitalmarknaden med efterfrågan på krediter inom den snabbt expanderande svenska industrin. Banken spelade en viktig roll för finansieringen av Sveriges genombrott som industrination. K A Wallenberg skapade en mycket stor förmögenhet och en ledande ställning i svenskt samhällsliv. Han var medverkade vid alltifrån rekonstruktioner inom bruksnäringen till skapandet av Norsk Hydro (Norge var under denna tid i union med Sverige) och exploateringen av malmfälten i Norrbotten.
Wallenberg var intensivt engagerad i olika samhällsfrågor, inte minst i Stockholms utveckling. Han var under drygt 30 år aktiv i kommunalpolitiken i huvudstaden, som ledamot i Stockholms stadsfullmäktige 1883–1914. Han var också riksdagsledamot i första kammaren i mer än ett årtionde, 1907–1919, och utrikesminister under krigsåren 1914–1917. I sin position som utrikesminister sågs han, framför allt av vänstern, som en motvikt till de tyskorienterade krafterna i regeringen.[8]
Han var initiativtagare, långivare, donator och pådrivare bakom en stor mängd samtida byggprojekt, främst i Stockholm, bland annat Kungliga Operan, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms stadshus, Stadsbiblioteket, Sjöhistoriska museet och Svenska institutet i Rom. Han var även initiativtagare till och pådrivande bakom utvecklingen av samhället Saltsjöbaden, dess villastad, järnväg, Grand Hotel Saltsjöbaden, Uppenbarelsekyrkan och Observatorium.
Han var ordförande i pensionsbolaget Alectas överstyrelse mellan åren 1916 och 1938.
Knut Agathon Wallenberg donerade 1903, efter förslag från affärsmän inom svenskt näringsliv, en stor summa till grundandet av en handelshögskola i Stockholm. Pengarna användes av den år 1906 inrättade Handelshögskoleföreningen till att år 1909 grunda Handelshögskolan i Stockholm, då belägen i Brunkebergs hotell på Brunkebergstorg 2 på Norrmalm i Stockholm.
Wallenberg var ordförande för Handelshögskoleföreningen, Handelshögskolans högsta beslutande organ, 1906–1938. Han var också vice ordförande för Handelshögskolans direktion, högskolans högsta verkställande organ, 1909–1938. Han donerade medel för inrättandet av A O Wallenbergs professur i nationalekonomi och bankvetenskap vid högskolan 1917, en donationsprofessur namngiven efter hans far. Donationsprofessuren finns kvar än idag[när?] och innehas sedan 1995 av Jörgen Weibull. Han gjorde även stora donationer för att finansiera högskolans nya huvudbyggnad på Sveavägen 65 i Stockholm.
Wallenberg hade 1917 bildat Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och engagerade sig som landets i särklass främste donator och mecenat vad gäller kultur och vetenskap. Han var en av initiativtagarna och genom Knut och Alice Wallenbergs stiftelse finansiärerna till Stockholms stadshus, Stockholms stadsbibliotek och Handelshögskolan i Stockholms nya huvudbyggnad på Sveavägen 65 i Stockholm.
Knut Agathon Wallenberg var gift med Alice Wallenberg. Paret adopterade 1887 Jeanne Nyström, som då var två år, och gavs namnet Nannie Wallenberg. Hon var dotter utanför äktenskapet till Jean Karadja Pasha, och därmed halvsyster till Constantin Karadja.
Knut Agathon Wallenberg föddes 1853 som utomäktenskaplig son till bankmannen och politikern André Oscar Wallenberg (1816–1886) och fartygsstäderskan Catharina Wilhelmina Mina Andersson. Fadern och modern gifte sig året därpå, men äktenskapet blev kortvarigt då modern dog 1855.
Han var från 1878 gift med Alice Nickelsen (1858–1956). Paret hade inga egna barn, men tog år 1888 fosterdottern Jeanne "Nannie" Nyström (1885–1962), senare Wallenberg, som tillsammans med maken Helge Lybeck (1879–1961) hade Fogelviks slott i Östergötland och fick fem barn. Nannie Wallenberg gifte på 1920-talet om sig med hotellägaren Otto Pantzer i Merano, Italien, men skilde sig även från honom[6][20][21][22].
Makarna Wallenberg vilar i ett särskilt avsett gravkor i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden, vars uppförande K A Wallenberg finansierade.
|
|