Roland Paulsen är uppvuxen i Tällberg i Dalarna. Han doktorerade vid Uppsala universitet och är docent i sociologi och är (2023) verksam vid vid Företagsekonomiska institutionen på Lunds universitet. Han forskar om individers förhållande till lönearbete, särskilt frågor kring varför lönearbete tar så stort utrymme i människors liv.[2]
Paulsen menar att de människor som har högst inkomst i regel är de som producerar minst.[3] Hans avhandling Empty labor handlar om människor som ägnar mer än hälften av sin arbetstid åt privata aktiviteter, så kallat tomt arbete.[4] Avhandlingen publicerades på Cambridge University Press och fick internationell uppmärksamhet i bland annat The Economist och The Wall Street Journal.[5][6] Paulsen har även tillsammans med Mats Alvesson skrivit boken Return to Meaning: A Social Science with Something to Say där de argumenterar för att forskningens sociala relevans och mening inte tillräckligt beaktas i samhällsvetenskap.[7]
Paulsen utkom 2010 med sin arbetskritiska bok Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin. Han ville skapa en förändring i synen på arbete i relation till att behovet av arbete har minskat till följd av den tekniska utvecklingen.[8][9] Paulsen anser att det är slöseri med resurser att människors arbetstimmar inte har minskat i takt med teknikens framsteg. Han framhöll även att arbete är i färd med att förlora sin värdeskapande funktion.[10] Arbete tillmäts istället religiös funktion och fungerar som en fördelningsmekanism. Paulsens syfte är att diskutera arbetets mening och har föreslagit garanterad basinkomst som ett alternativt sätt att fördela välstånd i samhället.[11] Enligt honom är det absurt att politiker prioriterar att skapa arbetstillfällen och att frågan om arbetstidsförkortning har sopats undan helt.[12]
Som skribent har Paulsen kritiserat Hans Roslings i hans tycke idealiserade bild av hur allt blir bättre och bättre hela tiden.[13][14][15] Paulsen fick här medhåll av Rasmus Fleischer som menade på att Roslings "sätt [...] att mäta påstådda framsteg inom vetenskap, kultur och demokrati är rent skrattretande". I fråga om Roslings bok Factfulness slogs Fleischer av "häpnad över hur någon kan ta boken på allvar."[16][15]