Åke Grönberg | |
Åke Grönberg, 1955. | |
Född | Karl Åke Edvard Grönberg 26 mars 1914 Kungsholms församling Stockholm, Sverige |
---|---|
Död | 15 september 1969 (55 år) Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige |
Aktiva år | 1936–1969 |
Maka | Rut Holm (1941–1946; skilda) Sonja Lund (1955–1969; hans död) |
Barn | 1 |
Betydande roller | |
Albert Johansson i Gycklarnas afton Paradis-Oskar i Luffaren och Rasmus Carl-Adam i En lektion i kärlek | |
IMDb SFDb |
Karl Åke Edvard Grönberg, född 26 mars 1914 i Kungsholms församling i Stockholm, död 15 september 1969 i Engelbrekts församling, var en svensk skådespelare, sångare och regissör.
Åke Grönberg började arbeta på Bröderna Hedlunds mekaniska verkstad där han snart kom med i sångkvartetten "Völundkören". På Dramaten arbetade han som statist innan han blev filmskådespelare. Grönberg medverkade i cirka 90 filmer, oftast i lättsamma lustspel. Han filmdebuterade 1936 i Anders Henriksons 65, 66 och jag som följdes av Klart till drabbning, Bara en trumpetare, Hennes lilla majestät och Söderpojkar med flera. Många minns honom säkert som den godhjärtade luffaren Paradis-Oskar i den första filmversionen av Astrid Lindgrens Luffaren och Rasmus 1955. Sina största publikframgångar hade han dock som parhäst till Åke Söderblom, främst i de tre Biffen och Bananen-filmerna.[1]
Grönberg skivdebuterade 1935 med "Jag kom på rätt sida på andra sidan kölen" och sjöng in mängder av grammofonskivor. Till hans största skivframgångar hör "Gungeligung", "Den gamla dansbanan" och "Svarta Rudolf".
Åke Grönberg framträdde i revyer på Odeonteatern och Södran i Stockholm. Han gestaltade titelrollen i farsen Charleys Tant på Folkan 1954 och spelade i Povel Ramels revy Ryck mig i snöret 1964. På Stora teatern i Göteborg gjorde han succé i rollen som Joe i musikalen Teaterbåten där han sjöng "Ol' Man River". 1965 gjorde han Markurell i Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping för Riksteatern i regi av Sandro Malmquist.
Grönberg var med i TV-underhållningen Estrad 1967 då han bland annat medverkade i den klassiska sketchen ”Skattkammarön”, där han fick ropa den odödliga repliken: ”Vem fan är Nisse Hult?”
Under senare delen av sin karriär fick Grönberg göra mer seriösa roller. Han var engagerad vid Dramaten och Stockholms stadsteater. Han gjorde cirkusdirektören i Ingmar Bergmans film Gycklarnas afton 1953[2] och var med i TV-serien Bombi Bitt och jag 1968. Hans sista filmroll var som vilthandlare Gustav Lagerström i TV-serien Kråkguldet som hade premiär ett par månader efter hans död.
Åke Grönberg avled i en hjärtinfarkt 55 år gammal. Han jordfästes i Engelbrektskyrkan i Stockholm och är gravsatt i dess kolumbarium.[3]
Grönberg gifte sig borgerligt den 19 september 1941 med skådespelaren Rut Holm (1900–1971). Deras skilsmässa var klar den 16 december 1946. Grönberg gifte sig en andra gång, även då borgerligt, den 19 oktober 1955 med Sonja Margareta Lund (1919–2011). Båda äktenskapen var barnlösa. Han hade dock ett barn utom äktenskapet fött 1946.