Andreas Hallén

Andreas Hallén
Andreas Hallen. Xylografi i Svensk Musiktidning 1884.
Född22 december 1846[1][2][3]
Göteborgs Kristine församling, Sverige
Död11 mars 1925[1][2][3] (78 år)
Klara församling, Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[4][5]
kartor
Medborgare iSverige[6][7]
Utbildad vidHochschule für Musik und Theater „Felix Mendelssohn Bartholdy“ Leipzig[6]
SysselsättningKompositör[2][8][6], musikkritiker[2][8], dirigent[8][6], musikpedagog[2][8]
ArbetsgivareKungliga Musikhögskolan i Stockholm[7]
BarnArne Hallén (f. 1890)
Redigera Wikidata

Johan Andreas Hallén, född 22 december 1846 i Göteborg, död 11 mars 1925 i Stockholm, var en svensk tonsättare, dirigent, musikpedagog och professor. Han var son till komminister Mårten Hallén.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Hallén fick största delen av sin utbildning i Tyskland, bland annat vid konservatoriet i Leipzig och genom privatstudier för Joseph Rheinberger. I svenskt konsertliv har Hallén varit viktig inte minst genom sina organisatoriska insatser. 1884 invaldes han i Kungliga Musikaliska Akademien. I Göteborg rekonstruerade han Musikföreningen, i Stockholm stiftade han Filharmoniska sällskapet, som under hans dirigenttid där, 1885–1895 bland annat introducerade Bachs Matteuspassionen i Sverige. Likaså grundade han 1902 och ledde under några år den Sydsvenska filharmoniska föreningen i Malmö. Han var tidvis verksam som musikkritiker, en tid var han kapellmästare vid Kungliga Operan, och 1909–1919 undervisade han i komposition vid Musikkonservatoriet i Stockholm.

Stilistiskt efterbildade Hallén främst Liszt och Wagner, vilkas musik han livligt propagerade för i det svenska konsertlivet. Dessa influenser kom han alltmer att kombinera med nordisk folkton på ett sätt som på sätt och vis bildade skola i svensk musik. Halléns kompositionsgärning betraktas allmänt som tekniskt skicklig, med förmåga att skriva verkningsfullt för såväl kör som orkester, men utan personlig egenart.

Han skrev ett flertal operor: Harald Viking, Hexfällan (senare omarbetad till Valborgsmässa) jämte hans kanske mest framgångsrika verk, Waldemarsskatten, dessutom skådespelsmusik. Förutom kammarmusik skrev han körverk som Ett juloratorium, Missa solemnis, symfoniska dikter som Die Toteninsel (inspirerad av Arnold Böcklins målning) och Sphärenklänge. Ur hans orkestermusik ska även hans båda svenska rapsodier nämnas. I synnerhet den andra av dessa, vilken musikaliskt baseras på folkliga visor som Hej tomtegubbar, har vunnit stor popularitet under senare tid, framför allt genom Sveriges Radios vana att sända inspelningar av just detta verk på julaftons- eller juldagskvällen.

Verkförteckning (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Orkesterverk

[redigera | redigera wikitext]
  • Frithiof och Ingeborg, symfonisk dikt, op 8, 1872
  • En sommarsaga, symfonisk dikt, op 36, 1889
  • Die Toteninsel, symfonisk dikt, op 45, 1898
  • Sphärenklänge, symfonisk dikt, 1905
  • Vårbrytningen, konsertuvertyr, op 14, 1877
  • Rapsodi op 17, Leipzig 1882
  • Rapsodi (Svensk rapsodi) op 23, Berlin 1883
  • Ur Waldemarssagan, svit, op 42, 1891
  • Ur Gustaf Wasas saga, svit, 1897
  • Suite nr 3, 1904
  • Suite nr 4, 1915
  • Violinromans op 16
  • Huldigungsmarsch op 10, 1876
  • Svensk hyllningsmarsch, 1904
  • Svenska folkvisor och danser, op 37
  • Om hösten op 38
  • Två orkesterstycken, 1895
  • I skymningen op 40:2, för stråkorkester

Kammarmusik

[redigera | redigera wikitext]
  • Pianokvartett d-moll op 3, 1896
  • Pianotrio c-moll, 1868

Verk för piano

[redigera | redigera wikitext]
  • Romans G-dur, op. 40
  • Ballad e-moll Efterklang av Heinrich Heines "Es war ein alter König"

Körverk

[redigera | redigera wikitext]
  • Vom Pagen und der Königstochter (Pagen och kungadottern), ballad, (Emanuel Geibel) op 6, 1871
  • Traumkönig und sein Lieb (Drömkonungen och hans käresta), ballad, (Emanuel Geibel) op 12, 1885
  • Das Schloss im See (Trollslottet) (Wolfgang Müller von Königswinter), ballad, op 32, 1889
  • Ett juloratorium (Annie Åkerhielm), 1904
  • Sverige op 50, 1917
  • Missa solemnis,1870 (ofullb., opubl. instrumentering 1920-21)
  • Styrbjörn Starke (Nordlandskampf), (Hugo Tigerschiöld) op 34, för solo, manskör och orkester, 1889
  • Dionysos, kantat för manskör och orkester, 1901
  • Botgörerskan op 39, för kör, stråkar och orgel, 1890
  • Julnatten op 41, för kör, stråkar och orgel, 1895
  • Vineta op 26, för kör, orgel och piano, 1882
  • Requiescat för soli, kör och piano, 1910
  • Das Aehrenfeld för damkör och piano, 1880
  • Requiem för sopran, dubbélkör, orgel, celesta el. piano, 1917

Sånger med orkester

[redigera | redigera wikitext]

Övriga sånger

[redigera | redigera wikitext]

Scenisk musik

[redigera | redigera wikitext]

Deklamatorium

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] J Andreas Hallén, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12417.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, Musikverket person-ID: DS/UK/1625, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6w101d1, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sten nr 425 – Andreas Hallén, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 8 maj 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Hallén, JOHANNES ANDREAS, Svenskagravar.se, läs online, läst: 8 maj 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] unknown value, Галлен, Riemanns musiklexikon (1901–1904).[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Галлен, Иоган Андреас, Stora sovjetiska encyklopedin.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d] Levande Musikarv-ID: hallen-andreas, läst: 24 december 2017.[källa från Wikidata]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata