Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Carl-Axel Elfving | |
Född | Karl Axel Elfving 12 januari 1920 Örnsköldsvik |
---|---|
Död | 12 januari 1988 (68 år) Enskede |
IMDb SFDb |
Carl-Axel Elfving, egentligen Karl Axel Elfving, född 12 januari 1920 i Örnsköldsvik, död 12 januari 1988 i Enskede församling, var en svensk skådespelare.
Elfving studerade vid Gösta Terserus teaterskola i Stockholm. Han började sin karriär i en friluftsrevy på Bellevue där han lärde känna revyförfattarna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff som senare engagerade honom till Casinorevyn. Han fortsatte sin revykarriär på Scalateatern och i folkparkerna 1948–1958.
Carl-Axel Elfving spelade revy hos Karl Gerhard i Göteborg 1960 och hoppade in som ersättare för Nils Poppe i Hagge Geigerts revy Blågula Svea på Lisebergsteatern 1965. På senare år var han extraengagerad vid Stockholms stadsteater.
Han filmdebuterade 1946 i 91:an Karlsson och kom att medverka i drygt 70 film- och TV-produktioner. Han hade en stor bredd som skådespelare och anlitades av såväl Ingmar Bergman som Ragnar Frisk. Elfving kom att bli något av en specialist på att gestalta komiska krumelurer i buskisgenren, företrädesvis i militärfarser som till exempel Trettio pinnar muck, 47:an Löken blåser på, Tre dar i buren och 91:an och generalernas fnatt. Ofta använde han sig av sin ångermanländska dialekt, till exempel "Huga Huga" och "Verkställ!"
År | Roll | Produktion | Regi |
---|---|---|---|
1953 | Klumpen | Hillmans bästa: Naturlig död? Folke Mellvig |
Lars Madsén[10] |