Fredrik Ohlsson

Fredrik Ohlsson
Frank Sundström och Fredrik Ohlsson (till höger) i Generalen på skolbänken på Helsingborgs stadsteater 1959.
Frank Sundström och Fredrik Ohlsson (till höger) i Generalen på skolbänkenHelsingborgs stadsteater 1959.
FöddCarl Fredrik Walter Ola Ohlsson[a]
12 juni 1931
Ulricehamns församling i Älvsborgs län, Sverige Sverige[2]
Död18 november 2023 (92 år)
Stockholm, Sverige
Utbildad vidRoyal Academy of Dramatic Art[3]
Aktiva år19572023
PartnerSiw Malmkvist (1971–hans död 2023)
Betydande roller
Tommys och Annikas pappa i Pippi Långstrump
Jens Josefsson i Varuhuset
IMDb SFDb

Carl Fredrik Walter Ola Ohlsson, född 12 juni 1931 i Ulricehamns församling i Älvsborgs län,[2] död 18 november 2023 i Stockholm,[4][5][6] var en svensk skådespelare. Ohlsson spelade allt från revy och musikal till tung dramatik. För många är han ihågkommen som pappa till Tommy och Annika i filmerna om Pippi Långstrump.

Tidiga år och debut

[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Ohlsson föddes i Ulricehamn och växte upp där och i Limmared, i vars folkpark han i sin ungdom såg pjäsen Spårvagn till lustgården (A Streetcar Named Desire) av Tennessee Williams med Karin Kavli i den kvinnliga huvudrollen. Det var en föreställning som gjorde så starkt intryck på honom att han bestämde sig för att ägna sitt liv åt teater.

Efter flytten till Stockholm studerade han ett år vid Witzanskys teaterskola och sökte därefter in till Dramatens elevskola, men sprack i det tredje och sista provet. Då åkte han istället till England där han hade bättre lycka. I London bodde den internationellt verksamma skådespelerskan Mai Zetterling som hjälpte honom att läsa in proven, och på nyåret 1956 blev han antagen vid den Royal Academy of Dramatic Art (RADA). På skolan blev han elevkamrat och vän med Albert Finney, Peter O'Toole, Diana Rigg och John Stride. Det var också i London som han scendebuterade, på Duke of York's Theatre, i rollen som Tesman i Hedda Gabler med elevkamraten Siân Phillips i titelrollen. Den uppsättningen gjorde även ett gästspel på Oslo Nye Teater.

Nya roller och genombrott

[redigera | redigera wikitext]

Väl hemma i Sverige igen engagerades han först till Munkbroteatern och sedan av teaterchefen Frank Sundström till Lilla teatern i Stockholm. Där spelade han 150 föreställningar i komedin I sista minuten av Aldo de Benedetti med Signe Hasso och Gunnar Sjöberg i huvudrollerna.

Samarbetet med Frank Sundström fortsatte och han engagerades till ensemblen på Hälsingborgs stadsteater 1959–1961 och följde därefter med Sundström till Upsala-Gävle stadsteater 1961–1964 där han i varierande roller gavs möjlighet att utveckla sig som både komedi- och karaktärsskådespelare. Ohlssons publika genombrott kom dock som Bud Frump i musikalen Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sigOscarsteatern 1964.

Han filmdebuterade 1959 med en roll i Med fara för livet och kom med tiden att bli en flitigt anlitad film- och TV-skådespelare. 1965 var han med i den första svenska TV-serien Niklasons. Han spelade markägaren Simejonov-Pisjtjik i Körsbärsträdgården på TV-teatern 1969, och året därpå medverkade han i Bengt Lagerkvists TV-serie Röda rummet. Han var med i ytterligare ett par av Lagerkvists uppskattade TV-serier: Någonstans i Sverige och Jorden runt på 80 dagar.

Han återvände till stadsteatrarna i Uppsala och Helsingborg och gjorde en kritikerhyllad tolkning av gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 1969. En annan minnesvärd roll är som Bryggmästaren i Václav Havels enaktare Audiens 1978.

Privatteater

[redigera | redigera wikitext]

Ohlsson medverkade i flera komedier och farser som långköraren Arsenik och gamla spetsar i Hasse Ekmans uppsättning på Scalateatern 1970 med Gunn Wållgren och Birgitta Andersson. Tretton år senare återvände han till samma komedi, nu på Maximteatern och med Lars Amble som regissör. Däremellan spelade han bland annat med Gunnar Björnstrand i Habeas corpus på Maximteatern och med Nils Poppe i Fars lille pågLisebergsteatern i Göteborg.

Själv framhåller han också sitt samarbete med Gösta Bernhard som inleddes 1961 på Lisebergsteatern i Göteborg och som resulterade i att han 1972 för första gången fick stå på samma scen som sambon Siw Malmkvist, i Noël Cowards komedi Private Lives. I Bernhards och Stig Bergendorffs bearbetning fick föreställningen den svenska titeln Privatkiv.

En annan regissör som har haft stor betydelse för Ohlsson är Staffan Götestam. Han medverkade i sju av Götestams familjeföreställningar och rönt särskild framgång som Fröken Bock i Karlsson på taket och som Skalle-Per i Ronja Rövardotter, båda av Astrid Lindgren.

Dramatenroller och fortsatt karriär

[redigera | redigera wikitext]

1980 anställdes Fredrik Ohlsson på Dramaten där han kom att medverka i en rad uppsättningar som Fysikerna av Friedrich Dürrenmatt, Klas Klättermus av Thorbjörn Egner, Riksrevisorn av Nikolaj Gogol med bland andra Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg, Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman, Romeo och Julia av William Shakespeare, Tartuffe av Molière och i rollen som Peter i Edward Albees Zoo Story 1992 i regi av Thorsten Flinck.

Han spelade även i Tjechovs Ett frieriTeaterstudio Lederman och kreerat den judiske grönsakshandlaren Herr Schulz i musikalen Cabaret på turné med Riksteatern.

Som kontrast till Tommys och Annikas snälle pappa gjorde Ohlsson i mitten på 1980-talet sin mest kända skurkroll: den obehaglige antikhandlaren Josefsson, även känd som Pelikanen, i TV-serien Varuhuset. Han var en stram advokat i Bille Augusts film Jerusalem medan han visade prov på sitt komedispel när han gästspelade i TV-serien Sjukan som moderatpolitikern Gunnar Adelhök.

2000-talet medverkade Ohlsson i filmerna om kommissarie Beck (röst) och Män som hatar kvinnor. Men han gjorde sig även bemärkt för så väsensskilda rollporträtt som den föregivet judiske hjärnforskaren Leonard Sheinkman i Europa Blues och den ensamme och kärlekslöse Bengt i Between 2 Fires.

Privatliv och övrigt

[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av teatern var han även ordförande i Svenska biljardförbundet. Sedan 1971[7] var han sambo med Siw Malmkvist.

Han är dotterson till Carl Brusewitz.

TV-produktioner

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1958 Camillo, Vittorias hustru Vittoria Corombona eller Den vita drottningen (The White Devil)
John Webster
Arne Forsberg Munkbroteatern
1959 Francesco, betjänt I sista minuten (Gli ultimi cinque minuti)
Aldo de Benedetti
Frank Sundström Lilla teatern
David Edward Mendigalès Generalen på skolbänken (L’Hurluberlu)
Jean Anouilh
Palle Granditsky Hälsingborgs stadsteater
Immigrationspolis Utsikt från en bro (A view from the bridge)
Arthur Miller
Frank Sundström Hälsingborgs stadsteater/
Malmö Stadsteater (gästspel)
Le Beau Som ni behagar (As you Like it)
William Shakespeare
Frank Sundström Helsingborgs stadsteater
1960 Gustave Lilla helgonet (Mam'zelle Nitouche)
Hervé, Henri Meilhac och Albert Millaud
Frank Sundström Helsingborgs stadsteater
Victor Prynne Jag älskar dig, markatta (Private Lives)
Noël Coward
Palle Granditsky Helsingborgs stadsteater
Fabio Förbjudet att älska eller Trädgårdsmästarens hund (Comedia famosa del Perro del hortelano)
Lope de Vega
Frank Sundström Helsingborgs stadsteater
Wolf Dubbelspel (Zwei rechts, zwei links)
Karl Wittlinger
Jan Hemmel Helsingborgs stadsteater
Osric Hamlet
William Shakespeare
Frank Sundström Helsingborgs stadsteater
Francesco I sista minuten (Gli ultimi cinque minuti)
Aldo De Benedetti
Frank Sundström Helsingborgs stadsteater
Herr Padda Herr Paddas bravader (Toad of Toad Hall)
Kenneth Grahame
Jan Hemmel Helsingborgs stadsteater[8]
1961 Skolbarnsteatern[9]
Hallå skojare (Dear Delinquent)
Jack Popplewell / Gösta Bernhard/Stig Bergendorff
Gösta Bernhard Lisebergsteatern
Bödeln,

Louis

Balkongen (Le balcon)
Jean Genet
Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater
1962 Skepparen Karl XII
August Strindberg
Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater

Stockholms stadsteater (gästspel)

Poeten Klara
Sven Stolpe
Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater
1963 Medverkan Som vi behagar
Karl Gerhard
Johan Bergenstråhle

Karl Gerhard

Upsala-Gävle stadsteater

Gävle Folkets park (gästspel)

Carl Starck Marodörer
August Strindberg
Ulf Palme Upsala-Gävle stadsteater
1964 Cromo Jättarna på berget (I giganti della montagna)
Luigi Pirandello
Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater
Bud Frump Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig (How to Succeed in Business Without Really Trying)
Frank Loesser, Abe Burrows, Jack Weinstock och Willie Gilbert
Folke Abenius Oscarsteatern[10]
1965 Glad-Hand West Side Story
Leonard Bernstein, Stephen Sondheim och Arthur Laurents
Rikki Septimus Oscarsteatern[11][12]
1966 Cornelius Hackl Hello, Dolly!
Michael Stewart och Jerry Herman
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[13]
1967 Kurbitsmålaren Himlaspelet
Rune Lindström
Palle Granditsky Upsala-Gävle stadsteater
1968 David Lord Vem är det jag talar med? (Say Who You Are?)
Keith Waterhouse/Willis Hall
Stig Ossian Ericson Upsala-Gävle stadsteater
1969 Gubben Hummel Spöksonaten
August Strindberg
Stig Ossian Ericson Upsala-Gävle stadsteater
1970 Teddy Brewster Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[14]
1972 Victor Privatkiv (Private Lives)
Noël Coward
Sven Lindberg Lisebergsteatern[15]
1974 Habeas Corpus
Alan Bennett
Hans Bergström Maximteatern
1975 Waldemar Palm Fars lille påg (Hurra! Ein Junge)
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Lisebergsteatern

gavs hösten 1976Maximteatern

1977 Måns Sommar
Mårten
Mäster Olof
August Strindberg
Lars Svenson Helsingborgs stadsteater[16]
Pastor Kimbal Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Hans Polster Helsingborgs stadsteater
Sidney Hopcroft Gin & Bitter Lemon (Absurd Person Singular)
Alan Ayckbourn
Per Möller Helsingborgs stadsteater
1978 Byggmästaren Audiens (Audience)
Václav Havel
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater
Kulygin Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov
Hans Polster Helsingborgs stadsteater
Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Leif Söderström Helsingborgs stadsteater[17]/
Södra Teatern (gästspel)
Fröken Bock Karlsson på taket
Astrid Lindgren
Staffan Götestam
Sven Lindberg
Folkan [18]
1980 Herbert Georg Beutler, "Newton" Fysikerna (Die Physiker)
Friedrich Dürrenmatt
Per Sjöstrand Dramaten
1983 Teddy Brewster Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[19]
1984 Polis
Anton, Emils pappa
Emil i Lönneberga
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Göta Lejon[20]
1985 Inspektören för välgörenhetsinrättningar med flera roller Riksrevisorn (Ревизор, Revizor)
Nikolaj Gogol
Göran Graffman Dramaten
1986 Bärarnas förman
Geronte
De löjliga preciöserna (Les Précieuses Ridicules)
Läkare mot sin vilja (L'Amour médecin)
Molière
Per Sjöstrand Drottningholms slottsteater

Södra Teatern, Stockholm (Dramaten-produktion)

1990 Skalle-Per Ronja Rövardotter
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Arcushallen, Luleå och turné
1991 Montague Romeo och Julia (The Tragedy of Romeo and Juliet)
William Shakespeare
Peter Langdal Dramaten
En gardesofficer Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur)
Molière
Lars Amble Dramaten
1992 Peter Variationer på Zoo Story (The Zoo Story)
Edward Albee bearbetad av Fredrik Ohlsson
Thorsten Flinck Dramaten
1994 Stephan Stephanovitj Tchebukov Ett frieri (Предложение, Predloženie)
Anton Tjechov
Jurij Lederman Teaterstudio Lederman
1997 Herr Schulz Cabaret
John Kander/Fred Ebb
Philip Zandén Riksteatern
2000 Doktor Östermark Fadren
August Strindberg
Thorsten Flinck Södra Teatern, Stockholm

Växjö Teater (gästspel)

2005 Farbror Nilsson Nils Karlsson Pyssling
Astrid Lindgren/Staffan Götestam
Staffan Götestam Maximteatern
2016 Medverkande De Luxe
Andreas T. Olsson/Fredrik Ohlsson/Slawomir Mrozeck
Andreas T. Olsson

(produktion)

Dramaten
2017 Medverkande Improvisation på slottet
Molière/Andreas T. Olsson
Andreas T. Olsson Dramaten

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi
1969 Daddy Sandlådan

Edward Albee

Anders Carlberg
1986 Lord Buckingham Rosornas krig

William Shakespeare

Anders Carlberg
1988 Georg Aaronow Bit för bit (Gengarry Glen Ross)

David Mamet

Anders Carlberg
1998 Georg Ur drömmarnas ambassad

Göran S. Jonasson

Anders Carlberg
2000 Farsan Bergsprängaren och hans dotter Eivor

Lars Forssell

Thorsten Flinck

Bibliografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Han är idag folkbokförd som Carl Fredrik Walter Ola Ohlsson.[1]
  1. ^ Folkbokföringsdata. Ratsit.se. Läst 11 november 2013.
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 2000: Ohlsson, Carl Fredrik Walter Ola (1931-06-12) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  3. ^ Student & graduate profiles, Royal Academy of Dramatic Art, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ ””Pippi”-skådespelaren Fredrik Ohlsson död – spelade Tommys och Annikas pappa”. www.expressen.se. 19 november 2023. https://www.expressen.se/noje/pippi-skadespelaren-dod-spelade-tommys-och-annikas-pappa/. Läst 19 november 2023. 
  5. ^ ”Skådespelaren Fredrik Ohlsson död – blev 92 år”. www.aftonbladet.se. 19 november 2023. https://www.aftonbladet.se/a/RGMO9J. Läst 19 november 2023. 
  6. ^ https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/876422/Dodsannons
  7. ^ Bjelvehammar, Bo (2010-09-28/2010-10-18): ”"Jag längtar så efter mor och far"”. Arkiverad 9 november 2013 hämtat från the Wayback Machine. Ystadsallehanda.se. Läst 9 november 2013.
  8. ^ ”Teaternotis”. Dagens Nyheter: s. 19. 7 december 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-12-07/333/19. Läst 27 december 2021. 
  9. ^ Age (12 mars 1961). ”Herr Padda gästspelar för Stockholms skolbarn”. Dagens Nyheter: s. 32. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-03-12/69/32. Läst 27 december 2021. 
  10. ^ Barbro Hähnel (25 september 1964). ”Senap istället för sirap på Oscars tuffa musical”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-09-25/261/20. Läst 31 augusti 2015. 
  11. ^ ”West Side Story”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25690&pos=173. Läst 12 juni 2015. 
  12. ^ Barbro Hähnel (31 december 1965). ”'West Side Story' på svenska: Ungt, fräscht och ojämnt”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-12-31/354/13. Läst 31 augusti 2015. 
  13. ^ Barbro Hähnel (10 september 1966). ”Vital 'Dolly' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-10/245/16. Läst 20 augusti 2015. 
  14. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ Bengt Jahnson (13 juni 1972). ”Mest dålig buskis på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-13/158/12. Läst 25 maj 2019. 
  16. ^ Leif Zern (31 mars 1977). ”Deprimerande 'Mäster Olof'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021. 
  17. ^ Marcus Boldemann (2 maj 1978). ”Övertydlig 'Cabaret'”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-05-02/117/20. Läst 10 augusti 2021. 
  18. ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017. 
  19. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016. 
  20. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 52. 18 februari 1984. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-02-18/47/52. Läst 17 september 2016. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]