För levande och döda

För levande och döda
Diktsamling
FörfattareTomas Tranströmer
OriginalspråkSvenska
LandSverige Sverige
Förlag för förstautgåvanBonniers
Utgivningsår1989
UtmärkelserNordiska rådets litteraturpris (1990)

För levande och döda är en diktsamling av poeten Tomas Tranströmer utgiven 1989.

Tomas Tranströmer tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1990 för För levande och döda, med motiveringen att ”på ett poetiskt förtätat språk och i en vision av världens enhet synliggör han tillvarons dolda dimensioner och människans oändliga resurser”.[1]

För levande och döda ingår i Världsbibliotekets lista över de 50 bästa diktsamlingarna.

Innehåll

[redigera | redigera wikitext]
” Rösten kvävs i klänningen. Hennes ögon
följer gladiatorn. Och sedan står hon
på arenan själv. Är hon fri? En guldram
                 gastkramar tavlan. 		„
– ”Kvinnoporträtt – 1800-tal” (13).[2]
San Marcokatedralen i dikten ”Romanska bågar” (11).[3]
Kvinna i blått som läser ett brev av Johannes Vermeer (1664) i dikten ”Vermeer” (10).[4]
Musiklektionen av Johannes Vermeer (1662–1664) i dikten ”Vermeer” (10).[4]
Anundshög där näktergalen hörs i dikten ”Näktergalen i Badelunda” (3).[5]
Guldstekel i dikten ”Guldstekel” (17).[6]

Ljudbok

[redigera | redigera wikitext]

I ljudboken Tomas Tranströmer läser 82 dikter ur 10 böcker 1954–1996 läser författaren samtliga dikter ur För levande och döda förutom dikten ”Kvinnoporträtt – 1800-tal” (13).[17]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Nordiska rådets litteraturpris 1990”. Nordiska rådet. http://www.norden.org/sv/nordiska-raadet/nordiska-raadets-priser/nordisk-raads-litteraturpris/vinnare/1990. Läst 4 september 2016. 
  2. ^ [a b] ”Kvinnoporträtt – 1800-tal” (13) är en social indignationsdikt och Tomas Tranströmers favorit i diktsamlingen. Dikten koncentrerar sig inte på någon namngiven eller identifierbar enskild människa, till skillnad från exempelvis porträttdikten ”Vermeer” (10). I tidiga diktskisser figurerade Katerina Ivanovna i Fjodor Dostojevskijs roman Bröderna Karamazov, Bloody Mary (Maria I Tudor) och Emily Dickinson (Schiöler 1999, 2.6, s. 36–39, not 30, s. 251).
  3. ^ [a b] Dikten ”Romanska bågar” (11) återger en episod under Tomas Tranströmers besök i Venedig, då han som tidigare pristagare av Petrarca-Preis 1981 bjudits in till utdelningen i Asolo våren 1987. Enligt planeringen skulle han framföra tre pianostycken av Gian Francesco Malipiero, men poeternas föreläsningar drog ut på tiden och en cocktailpianist trakterade flygeln, vilket hindrade genomförandet. En ledig söndagsmorgon med strålande solsken besöker han San Marcokatedralen vilket leder till en oväntad emotionell upplevelse för honom.[13][14]
  4. ^ [a b c] Titeln på porträttdikten ”Vermeer” (10) syftar på den nederländske konstnären Johannes Vermeer. I ateljén i tredje strofen nämns hans oljemålningar Musiklektionen och Kvinna i blått som läser ett brev. Den skrynkliga kartan över terra incognita är latin för okänt land. Kartan bakom kvinnan på oljemålningen är dock Nova et accurata totius Hollandiae Westfrisiae topographia (Ny och korrekt karta över hela Holland och Västfrisland) av Nicolaes Visscher I, vilket syns i oljemålningen Officer och leende ung kvinna. ”Den stora explosionen” i andra strofen syftar på krutmagasinet som flög i luften 12 oktober 1654 i Johannes Vermeers hemstad Delft. Egbert van der Poel målade katastrofen i Vy över Delft efter explosionen 1654. ”Krav som staplas på krav” antyder änkans mycket trängda läge då hon tvingas gå i konkurs och auktionera ut makens tavlor till underpris efter dennes hastiga och oväntade död. ”Föraningar om krig” anspelar på bland annat det fransk-nederländska kriget 1672–1678. Versraderna och det tomma vänder sitt ansikte till oss / och viskar i slutstrofen anspelar på Fjärde Moseboken 6:26 ”Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid” (Bergsten 1989, s. 114–119; Bergsten 2011, s. 239; Schiöler 1999, 3.4, s. 68–74).
  5. ^ [a b] Prosadikten ”Näktergalen i Badelunda” (3) utspelar sig vid Anundshög i Badelunda, en liten ort utanför Tomas Tranströmers hemstad Västerås dit han flyttade 1965. Näktergalen som hörs är den nordliga med ett kärvare läte än den skönsjungande sydnäktergalen. Den nämns i de båda meningarna ”jag var i fängelse och den besökte mig” och ”jag var sjuk och den besökte mig”, vilket anspelar på Matteusevangeliet 25:36 där Jesus säger ”jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig”. Tomas Tranströmer var tidigare fängelsepsykolog och kurator vid en anstalt för unga kriminella i Roxtuna i Linköpings kommun 1960–1965. Näktergalen har litteraturhistoriskt haft fantastiska förmågor. I H.C. Andersens saga Nattergalen (1844; svensk översättning Näktergalen) sjunger fågeln för den döende kejsaren och med sin tröstefulla sång lyckas den besegra döden. I John Keats välkända näktergalsopus Ode to a Nightingale (1819) ställs människans förgängliga existens mot sångens odödliga skönhet (Schiöler 1999, 5.5, s. 133, 139; Bergsten 2011, s. 206–207).
  6. ^ [a b] Dikttiteln ”Guldstekel” (17) syftar på guldsteklar, en familj insekter i ordningen gaddsteklar (Tomas Tranströmer var insektssamlare och har gett sitt namn till Tranströmers tornbagge). Dikten berör förhållandet mellan den auktoritativa kyrkan och den individuella människans religiösa erfarenheter och tro. I dikten nämns lupiner som är ett släkte av ärtväxter. Persefone är en gudinna i grekisk mytologi och enleverades av Hades. Det finns flera bibliska referenser. Kopparormen anspelar på Fjärde Moseboken 21:8–9 och Johannesevangeliet 3:14 med ”såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd”. Guldstekeln representerar både en naturlig verklig insekt och Gud, liksom kopparormen är en del av sommarens djurliv och en representant för Kristus. Uttrycket ”felstavningen i sten av Guds namn” syftar på Andra Moseboken 20 de tio budorden, så till vida att Jahve framstår som en enbart krävande och dömande gud utan kärlek och nåd (Bergsten 1989, s. 155–164).
  7. ^ Dikten ”Den bortglömde kaptenen” (1) beskriver sjökaptenen Ivar Öhman, i dikten kallad Y, som var kusin till Tomas Tranströmers morfar och dog på ett sjukhus i Cardiff efter psykiska påfrestningar under andra världskriget (Schiöler 1999, 6.3, not 53, s. 291).
  8. ^ I dikten ”Sex vintrar” (2) nämns Katarina kyrkogård och Svalbard. Ordet ”heraldisk” i diktens femte del syftar på heraldik, en konstdisciplin som förbinds med militär verksamhet (Schiöler 1999, 2.5, s. 33–36).
  9. ^ Dikttiteln ”Alkaiskt” (4) syftar på alkaisk vers. Det säregna och sofistikerade rytmschemat är ovanligt i svensk poesi. Horatius använde det flitigt och andra exempel är Friedrich Hölderlins dikt ”An die Parzen” (1798) och Anders Österlings dikt ”Via Appia” i De sju strängarna (1922). Tomas Tranströmer använde också alkaisk vers i dikten ”Upprörd meditation” i debutboken 17 dikter (Schiöler 1999, 2.9, s. 47–49). Ordet flyttlasset i slutraden förklarar Tomas Tranströmer med att det är ”ett flyttlass på väg mot döden. Döden är målet, körkarlen finns där. Mina återkommande ämnen är död och resa. Samlar på mig upplevelser och brottas med frågan ’varför lever jag’” (transkription av samtal med Björn Wallén i Stiftsgården Lärkulla i Finland den 28 april 1990; Bergsten 2011, s. 127–128, 369).
  10. ^ Dikttiteln ”Berceuse” (5) är franska för vaggvisa och inom klassisk musik är berceusen ett långsamt böljande instrumentalstycke. Diktens långa verser utgör en slags litterär motsvarighet. Tillkomsten har sin upprinnelse i en Afrikaresa under tidigt 1960-tal då Tomas Tranströmer från flygplansfönstret såg Sudans huvudstad Khartoum under sig. Skottkärran i tredje strofen finns i verkligheten vid hans sommarhus på Runmarö (Schiöler 1999, 3.5, s. 74–75, not 79, s. 267).
  11. ^ Dikten ”Gator i Shanghai” (6) har ett ursprung i Tomas Tranströmers vistelse i staden Shanghai i Kina 1985 (Schiöler 1999, 6.3, s. 180).
  12. ^ Dikten ”Inomhuset är oändligt” (9) beskriver Erik Westerberg som var Tomas Tranströmers morfars farfar. Under en femårsperiod på 1820-talet var han inte arbetsför. Släktberättelsen har inte blivit fullt klarlagd. I dikten omnämns Norrbro i Stockholm, Washington, paschor, mamseller, morianer och Ludwig van Beethoven (Schiöler 1999, 6.3, not 53, s. 291).
  13. ^ Ringgren, Magnus (2001). ”En syn i templet”. Stjärnhimlen genom avloppsgallret. Edition Edda. sid. 69–98. ISBN 91-89352-01-7 
  14. ^ Magnus Ringgren (11 december 1997). ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!”. Signum (9). https://signum.se/artikelarkiv/skams-inte-for-att-du-ar-manniska-var-stolt/. Läst 10 september 2016. 
  15. ^ I dikten ”Medeltida motiv” (14) agerar döden i form av ett kranium huvudrollen i ett schackspel som barmhärtigt slutar i remi. Det ”frisörklippande ljud” som hörs i andra strofen påminner om åldrandets hårförlust och Simson i Domarboken 16:17 vars liv satt i håret (Schiöler 1999, 2.9, s. 50–51, noter 60–61, s. 254–255).
  16. ^ Titeln på prosadikten ”Madrigal” (16) syftar på den från 1300-talet italienska madrigalen, en kort kärleksdikt som ofta slutar med en coda i form av en rimmad kuplett. En välkänd madrigaldiktare är Francesco Petrarca. Dikten kan ses som en replik på Pär Lagerkvists dikt ”Ångest, ångest är min arvedel” i diktsamlingen Ångest (1916). Uttrycket ”då sätter sig skogen i rörelse” anspelar på William Shakespears tragedi Macbeth (akt 5, scen 5). Avslutande meningen ”jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättsträcket” kan ses som en utveckling av klichén ”livets skola”. En annan variant av klichén är exempelvis Maksim Gorkijs romantitel Mina universitet (Schiöler 1999, 5.6, s. 149, not 94, s. 284).
  17. ^ Tranströmer, Tomas (2006). Tomas Tranströmer läser 82 dikter ur 10 böcker 1954–1996. Albert Bonniers Förlag. ISBN 9789179534714 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Tomas Tranströmer
Diktsamlingar
Självbiografi