Gene Littler | |
Gene Littler i juni 1959 | |
Född | 21 juli 1930 San Diego, USA |
---|---|
Död | 15 februari 2019[1] (88 år) San Diego, USA |
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | San Diego State University La Jolla High School |
Sysselsättning | Golfspelare |
Utmärkelser | |
World Golf Hall of Fame[1] | |
Redigera Wikidata |
Gene Alec Littler, född 21 juli 1930 i San Diego, Kalifornien, död 16 februari 2019 i San Diego,[2] var en amerikansk golfspelare.
Littler studerade på San Diego State University och han var en av de första golfspelarna som blev professionell efter examen. Littler hade ett lugnt temperament och han kallades Gene the Machine på grund av sin smidiga och rytmiska golfsving. Han ansåg att det viktiga inom golfen inte var bra slag. I stället gällde det att göra så få misstag som möjligt eftersom den som gjorde minst misstag vann.
Littler spelade i 1953 års amerikanska Walker Cup-lag och han vann U.S. Amateur Championship samma år. 1954 vann han som amatör en PGA-tävling, en händelse som inte upprepades förrän Scott Verplank vann Western Open 1985. Han blev även tvåa i US Open 1954 och senare det året blev han professionell. 1955 vann han fyra gånger på PGA-touren men 1958 hamnade han i en formsvacka. Efter att ha fått goda råd av Paul Runyon kom han tillbaka 1959 och hade då sitt vinstrikaste år med fem PGA-segrar. Det året slutade han tvåa i penningligan vilket var hans bästa placering under karriären. 1972 drabbades han av lymfcancer men återhämtade sig och vann ytterligare fem PGA-tävlingar. Han vann totalt 29 tävlingar på PGA-touren och han vann även två tävlingar i Japan och en i Australien.
Littlers enda majorseger kom i US Open 1961. Han gick på 68 slag under den sista rundan och vann över tvåan Doug Sanders. Han slutade bland de tio bästa i 17 av de USA-baserade majortävlingarna; sju i The Masters Tournament, fem i PGA Championship och fem i US Open. Utöver sin seger i US Open kom han tvåa en gång i var och en av de amerikanska majortävlingarna. Han förlorade i särspel mot Billy Casper i Masters 1970 och mot Lanny Wadkins i PGA Championship 1977. Den senare var det första sudden death-särspelet i en majortävling.
Han spelade för det amerikanska Ryder Cup-laget 1961, 1963, 1965, 1967, 1969, 1971 och 1975.
På 1980- och 1990-talet spelade Littler på Champions Tour där han vann åtta tävlingar. Han blev invald i World Golf Hall of Fame 1990.
Majorsegrare genom tiderna | ||||
200 olika spelare har vunnit i herrarnas majortävlingar. Gene Littler var den 108:e spelaren som vann en major. | ||||
1:a | 107:e | 108:e | 109:e | 200:e |
Willie Park Sr | Jay Hebert | Gene Littler | Jerry Barber | Louis Oosthuizen |
Lista över golfens majorsegrare |